Ja, det känns faktiskt så. Nu har jag gått här hemma i stort sett hela tiden sedan Annandag Påsk, då mitt högra ben vek sig efter en lång bilköring utan rast. Det var inte ens det gamla, vanliga, dåliga, vänstra knäet utan det högra som brukar vara friskt. Jag har tvingat mig själv ner till affären och handlat, stödd på kundvagnen och med käppen i den.
Och under tiden växer gräset, men det är skönt när det regnar, för regn gör att man inte kan gå ut och klippa ändå med en elektrisk gräsklippare.
Sedan skriker jag också för att jag inte blir respekterad.
Enough is enough! Faktiskt. Mer än enough!
Nu ska jag se semifinalen på Melodifestivalen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar