Vad säger Bibeln mig?

Ja, det är alltså svårt att inte skriva...
Visst är det väl något viktorianskt över sexfixeringen inom kyrkan?
Det är som om den enda stora synden är vad folk (vi) gör med våra könsorgan. Och detta bygger man till stor del på några bibelcitat av Paulus som levde för att par tusen år sedan.
Jag undrar om det inte är Fan själv som är i farten i alla dessa diskussioner, för nog tror jag att Gud är mycket, mycket större än så. Inte tror jag på en så liten Gud att hans största intresse är folks könsorgan. Det  farliga är naturligtvis att genom att fastna i dessa intigheter tar man bort fokus från det som är essensen, kärnan i religionen. Matteus 7:12 "Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger."
Säger detta bibelord att vi ska trakassera varandra, sätta oss till doms över varandra och inbilla oss att vi kan döma vem som gör rätt eller fel? Detta är Guds uppgifter, inte våra.
De präster som har tagit på sig en dömande roll går inte vår Herres ärenden. De förstör inte bara Svenska kyrkan, utan också det kristna budskapet.
Detta betyder naturligtvis inte att vi ska lura varandra, ljuga för varandra eller vara otrogna. Men vi ska inte klandra vuxna människors kärlek, som bara gör dem gott, för det är faktiskt inte vår sak. Kärleken kommer från Gud!
För mig är Bibeln till stor del berättelsen om hur Gud visar sig för oss, och vad människor har upplevt är Guds budskap till oss. Märk väl att jag skriver vad Människor har upplevt.
Gud har inte skrivit något. Det nya Testamentet är berättelser om Jesus och om tolkningar av det kristna budskapet. Tror vi att vi slaviskt har att följa varje ord som står där, då får vi nog ett ytterst komplicerat liv. Läs och fundera!