Idag kom jag att tänka på en historia från min rektorstid på Oskarshamns folkhögskola, Växjö stift, på 1990-talet.
Jag var då socialdemokrat. Det är jag inte längre.
Socialdemokratiska föreningen hade hyrt vår aula, som också fungerade som kapell, eller tvärtom kapellet som också fungerade som aula, för att Mona Sahlin skulle komma dit.
Skolans grundare var pensionerad sedan många år, efter honom hade det funnits två rektorer före mig, men han höll ändå järnkoll på vad som hände på skolan och försökte påverka så gott han kunde. Han var prost och frimurarbroder och hade under sin rektorstid varit aktiv moderat. Moderaterna lär ha haft möten på skolan.
När jag kom till skolan på morgonen, samma dag som Mona Sahlin skulle komma, var stämningen ytterst upprörd. Grundaren hade ringt en av sekreterarna, som han var bekant med och varit starkt kritisk till att det skulle framträda en socialdemokrat i vårt kapell.
Efter en stund dök vice ordföranden, en av hans "springpojkar", upp på rektorsexpeditionen och beordrade mig att ändra lokalen till gymnastiksalen. Kapellet fick tydligen inte smutsas ner!
Så fick vaktmästarna en massa extrajobb av att sätta in och senare plocka bort stolar från gymnastiksalen.
Jag undrar vad han tänkte om att jag, socialdemokrat, stod där nere i kapellet och till och med höll morgonböner!
Grundaren fick senare en stroke som gjorde att han förlorade talförmågan. Jag själv blev efter 6,5 år utköpt från skolan. Det var jag vid det laget glad över och nöjd med uppgörelsen. Numera är jag borgerlig sedan många år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar