Jag brukar inte fundera så särskilt mycket på mina drömmar, och i många år mindes jag dem överhuvudtaget inte. Och om jag kom ihåg dem, så var det bara en kort stund efter uppvaknandet.
Dessutom brukar jag inte berätta om mina drömmar för jag är övertygad om att någon psykolog eller psykiatriker i läsekretsen försöker tolka dem. (Jag har faktiskt femton års äktenskap med en leg.psykolog i mitt bagage.)
Men nu ska jag berätta om drömmen jag hade i morse. Den här är dessutom en riktig dröm och inte bara en tockedröm.
Jag stod på marken och såg ett flygplan lyfta. Det gick ganska trögt, och flygplanet flög sedan ganska lågt, så lågt att jag var rädd att det skulle störta. Men så plötsligt tog det en enorm fart och sköt mot höjden, och det flög jättehögt.
Tänk om jag också fick göra det! Flyga jättehögt!
I stället för att gå omkring här med cement i benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar