Först kom stortocken och viftade och skrek i sin röda tröja, som nästan såg ut som en biskopsskjorta. Han skrek något om några som var helgonförklarade, och de andra som hade samlats, en del med huvor och andra utan, gick närmare honom.
- Det är förskräckligt, det är förskräckligt, ropade de, tänk alla dessa biskopar som inte är biskopar och nu denna nya, högsta höna som inte kan vara en högsta höna! Vi är förlorade tjöt en, och alla stämde in i att de var förlorade, förlorade, förlorade...
Men vad var nu detta? Plötsligt ser jag en tocke som står lite vid sidan om de andra och ser väldigt deltagande ut, tills han plötsligt far iväg med en röd flagga svajande och skriker - Bort med alla vindkraftverk, bort med alla vindkraftverk, bort med alla vindkraftverk.... och så far han runt, runt med detta.
De andra tittar lite frågande på honom, men sedan fortsätter de med att gala om hönsen som de inte vill ha! Ja, det vill säga ha och ha, det vill de kanske. Om de är tysta och lagar deras mat!
Nu ser jag en annan tocke som ser så konstig ut. Han har svart huva över huvudet, men vad är det mer han har? Jo, han har tvångströja på sig! Helt fången! Och vad är det som låter så konstigt? Jo, han talar med förvrängd röst. Stackaren!
Nu har den där tocken med den röda fanan lugnat ner sig, och nu börjar han en lång utläggning om den där andra kyrkan, som han kallar något konstigt, moderkyrkan, och så talar han om någons moder. Jag begriper ingenting i drömmen.
Men, vad händer nu? Jo, nu kommer en stor vagn och ur den stiger den som ska bli den allra största hönan snart. Och se, plötsligt står alla uppradade och ler- jodå tockar kan le!- fast stortocken dunkar henne i ryggen förstås. Han med den röda fanan håller den synlig, han tror nog att hon gillar den, och han med tvångströjan ser jag springa det fortaste han kan bort därifrån. Men då, då vaknar jag av att katten går runt mig och jamar och vill ha mat! Så synd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar