Benet har blivit bättre, men det är inte helt bra, och jag lever fortfarande ett konstigt vid-sidan- om- livet- liv här i mitt hus med katten. Åker ner och handlar, det är det enda jag har gjort de senaste fem veckorna. Medan barn har döpts och konfirmerats i släkten, Skrivarklubben har firat 50-års jubileum och vår antologi har släppts- det skulle jag ha varit med om. Konferenser och logemöten och idag en lärarmiddag, allt det där har försiggått någon annanstans, och där skulle jag ha varit.
Men jag har i alla fall varit hemma hos en väninna på födelsedagskaffe idag!
Ett första steg att bli social igen? Det får vi hoppas!
Och Mannen?... han är på annan ort ett tag till. Vem orkar umgås varje dag i det här tillståndet? Tur att jag inte är gift eller sambo hela tiden. Jag orkar ju knappt prata i telefonen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar