Vi ser överallt omkring oss människor som hela tiden kommunicerar med andra via nätet i sina smartphones eller vad de nu har. Själv envisas jag- än så länge- att bara ha en vanlig bärbar dator och inte hela tiden släpa med mig cybervärlden. Det är ett sätt att skydda sig, tycker jag. Ett sätt att hämta andan. Det räcker med en mobiltelefon än så länge. Få se hur länge jag klarar det!
Men vad söker vi på nätet? Och hur pass genuina är vi där?
Är det Jag som framträder eller är det den roll jag ikläder mig eller den identitet jag tar mig friheten att ha där? Den behöver ju inte stämma överens med verkligheten!
Det är inte säkert att den människa som verkar hur öppen som helst egentligen är detta. Man kan dölja mycket och ta fram just det som passar sig.
I betraktelsen i lördags togs också den viktiga gemenskapen fram, den som uppstår när vi möts ansikte mot ansikte.
Relationer kräver delaktighet och gemenskap för att fungera.
Man måste känna sig bekräftad för att må bra i en relation. Någon ser en, någon känner en, och någon förstår ens tankar och känslor och delar de flesta av dem.
Att bygga en relation på att sätta upp murar och utestänga den andra parten från de sammanhang man själv är i och de idéer som man själv omfattar gör att bygget rasar. Man bygger inga relationer på motsättningar!
Ibland växer vi människor ifrån varandra, som det så vackert heter. Om man gifter sig som ung, kanske man femtio år senare är en helt annan människa vad gäller värderingar och intressen. Det är inte säkert att man utvecklas åt samma håll.
Jag är övertygad om att man känner när man är i rätt miljö. I rätt miljö får man energi, och där blir man tillfreds. I en dålig och opassande miljö läcker man energi som ett såll.
De miljöerna och de människorna ska man, om möjligt, fly.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar