Ibland har jag fått frågan varför jag tror på Gud/Kristus. Jag brukar då svara att jag märker att det finns en kraft som jag kallar Gud. Allting kan inte vara en slump av det som sker. Jag skulle kunna rada upp massor av situationer i mitt liv som jag kunde se som en tyst bönhörelse. Tyst skriver jag, för jag tror att Gud hör hjärtats bön utan att vi formulerar den med ord.
Kanske är det också så att vi sakta, men säkert, leds rätt, även om vi inte riktigt ser det alltid. Vi behöver nog inte anstränga oss så mycket, saker kommer att falla på plats till slut om det är Guds vilja. Tror jag. Vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar