Innan jag berättar den här historien måste jag också berätta att jag har 82,5 poäng (det finns kurser på 7,5 p) från universitetet i tyska.
De sista inlästa för något år sedan och för närvarande gör jag studieuppehåll till våren på en kurs som hade alltför sena tider för föreläsningarna i våras. Det är långt att köra från Växjö!
Jag har alltså en hel del på fötter när det gäller det språket. Dessutom har jag arbetat som reseledare i Tyskland.
Detta bara som en bakgrund.
I somras, när jag hade en guidning på tyska, satt en dam i min egen ålder, som jag uppfattade det, längst fram i bussen. Vid första stoppet kom hon fram till mig och berättade att vi var "kolleger" och att jag absolut inte fick ta illa vid mig för det hon nu skulle säga. Jag hade uttalat "Brauerei" (bryggeri) fel. Nåväl, det var ju bra att hon upplyste om det, tänkte jag, för man kan ju faktiskt säga fel i åratal utan att någon påpekar det.
Nästa stopp hade jag gjort ytterligare ett fel. Jag hade sagt "Kaufmänner" (köpmän) i stället för "Kaufleute". Så där fortsatte hon med en försiktig vinkning med ena fingret varje gång bussen hade stannat. Visst det var i och för sig bra, men ändå fruktansvärt irriterande, och jag uppfattade det nog som direkt oartigt. Tänk om vi skulle anmärka på uttalet och felsägningar hos inflyttade svenskar som säger fel? Ibland är det ju så att man nästan hoppar till när man exempelvis hör någon på radio eller tv.
Men, frågan är varför denna kvinna gjorde detta.
En psykolog, mera bevandrad än jag i det mänskliga psyket, upplyste mig om att det finns människor som egentligen är elaka och som har för avsikt att sätta sig på dig, men som lindar in detta i någon sorts välvilja. Man får se upp!
Vi människor som har övervikt (mer eller mindre) är nog ofta utsatta för människors ibland subtila trakasserier. Har ni varit med om att folk i närheten har börjat tala om vikt så fort man ska äta eller medan man äter tillsammans? Vem anade detta när man själv var smal? Och jag gjorde mig nog också skyldig till sådant i ren obetänksamhet.
Det finns ingenting som är så tacksamt som att få folk att känna sig feta och fula.
Men man ska kanske tänka på en sak; tillståndet är föränderligt.
Jag har hört en ganska rolig grej om en man, som brukade dricka lite för mycket. När någon påpekade att han var drucken sade han
- Att vara full går över, men att vara ful går inte över!
Detta var före skönhetsoperationernas tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar