När livet känns lite tufft lutar jag mig mot tanken på mina vänner och mina vänkretsar.
Till vänkretsarna räknar jag dem som jag känner sedan många eller flera år och som jag träffar i förenings- eller jobbsammanhang.
Dit här skrivarklubbarna, numera guidegruppen, akvarellkursen och så går jag ibland på logen. Detta är de sammanhang där jag får mitt syre.
Sedan har jag mina riktigt gamla, goda vänner som jag har känt länge, länge, några till och med bortåt sextio år. Vi är spridda nu men håller kontakten och träffas ibland när vi har tillfälle till det.
Tack för det syre och den kraft vänner ger oss!
Idag måste jag på nytt publicera mina vackra rosor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar