Häromdagen hade vi alltså något som kallades kyrkovalsdebatt här i det blivande storpastoratet. Jag hade, som skrivet, tänkt vara med som representant för vår nomineringsgrupp, men satte mig på åskådarplats när jag såg hur man vässade armbågarna inför kvällen för att hugga SD. Sådant känns bara ovärdigt för mig! Jag vill inte sälja mig på det sättet.
Nu blev det inget av detta, för SD hade skickat en riksdagskvinna som hade sina argument klara för sig och som inte tog några påhopp, det talade hon snabbt om när en präst från mp försökte hoppa på henne, eller hennes grupp, faktiskt helt omotiverat i sammanhanget.
Att man sedan undrar hur SD tänker när de inte tycker att kyrkan ska servera mat till hungrande papperslösa är en annan sak!
Men slående i presentationen inför denna debatt var de saker man tog upp. Att bekämpa ungdomsarbetslösheten till exempel. Det tog Centerns representant upp som väldigt viktigt. Jämställdhet, miljöfrågor och allas lika värde.
Jo, det är klart att det finns en kristen etik i allt detta. Men vad skiljer detta från andra sekulära organisationer? Det här kunde ju stå för vad som helst.
Ska man ha politiska partier inom kyrkan borde de åtminstone begripa vad som är kyrkans främsta uppgifter; att sprida evangelium.
Viktigaste uppgiften är inte att arbeta med miljöfrågor, även om man som kyrkopolitiker bör vara medveten om miljön också. Den främsta uppgiften är inte heller att bekämpa arbetslösheten.
När jag påpekade att endast få representanter i den panel som fanns hade talat om kristendom, undrade den där miljöprästen om jag tyckte att man skulle predika. Hans ton, både mot mig och SD-kvinnan, vittnade för övrigt klart och tydligt om att jämställdheten inte är någon självklarhet inom Svenska kyrkan! Fast han hade kanske varit pensionär länge!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar