Men jag drogs ner för att jag skulle få veta hur dålig jag var. Jag var för fet, för ful, hade för dålig ordning, och jag var elak, fick jag höra. Och allt det vackra pulvriserades, och jag satt i vanmakt och såg högarna växa och blev fetare och fetare och kände mig mindre och mindre värd. Och försökte jag göra något bra, så var det alltid något fel på det på något sätt.
Det fanns dagar då jag inte ville gå ut. Någon som är så fet och ful kan väl inte visa sig bland folk.
Men som tur är så finns det andra... Det finns människor som talar om mitt värde, människor som berättar att jag har skrivit något värdefullt och gett dem något att tänka på.
Nu trodde jag att jag var ur eländet, men inte! Nu attackeras jag i lönndom genom hemliga mejl till dem jag på något sätt arbetar med. Jag ska nedvärderas och ifrågasättas, det ska klistras fula etiketter på mig.
Ja, det har till och med skickats mejl till mina nära anhöriga, men de är inte så lättduperade! Jag ska förtalas och stämplas ond och oduglig.
De flesta dagarna kan jag hålla huvudet kallt, men vissa dagar orkar jag bara inte vara stark. Jag är misshandlad! Det är som att bli slagen hela tiden, utan att det syns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar