Som en blind höna

Man kan häpna inför sig själv. Verkligen. En dag, när täckelsen har fallit, och man plötsligt tycker sig se människor som de verkligen är, blir man kanske helt förskräckt inför sig själv. Var har man varit? Hur har man kunnat leva i detta? Man har ju farit runt som en blind höna.
Och det är väl klart att man då också nästan känner sig tvingad att göra avslöjanden om man ser osakligheter som skrivs.

Jag hatar verkligen spel för gallerierna!
Gud bevare oss för besserwissrar som egentligen inte har en susning om det de skriver om eller som spelar med falska kort på något sätt. Det skadar nämligen inte med åtminstone en anings erfarenhet av det man talar sig varm för.
Måtte jag nu vara befriad från ett helvete!