Nu var de helt sjövilda. Den Store tocken stod vid en trumma och bankade och hamrade och skrek
- Det måste undersökas! Det måste undersökas! Något måste vara fel!
Och de andra förvirrade tockarna och en och annan höna sprang runt och upprepade, som vanligt, som ett eko
- Absolut måste undersökas, vi ska undersöka...
- Hela den apostoliska successionsordningen kommer att braka samman! fortsatte Stortocken.
Har hon någon examen? Är hon prästvigd? Vad har hon gjort på universitetet?
- Vad gäller vid den apostoliska successionsordningen? försökte någon ifrågasätta. Räcker det inte med handpåläggning?
- Det måste undersökas, undersökas! Vi kommer att bli isolerade internationellt... Andra kommer inte att vilja ha med oss...
- O ve, o ve, o ve! skrek alla tockarna och en och annan höna och slog ut med sina små fjädrar och for runt, runt...
Och för att visa riktig styrka och kunskap började så den Stora tocken prata tyska... Det gör han ibland för att förminska någon tror jag...Han kanske tror att folk har fördomar mot tyskar som lever kvar sedan krigets dagar. Ja, han är ju inte ung själv precis...
En höna som ärkebiskop! Ve och elände! Hur ska de stackars tockarna överleva? Och till åren komna är ju flera av dem också. Det är säkert stor fara för deras liv i denna en utdöende skara i tockehuset.
Då får jag plötsligt i drömmen se en stor höna med högt, uppburet huvud komma majestätiskt skridande i stoiskt lugn.
När hon passerade alla de ikringirrande hönsen tittade hon lite förvånat, log och gick vidare, för hon kände nog att det var hon som hade Gud med sig på vägen, tror jag.
Och vem vet om inte någon så småningom kommer att lyfta frågan hur ett kristet sinnelag egentligen är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar