Vad var sant - egentligen?

Vi har nog alla situationer eller händelser i våra liv som vi inte har riktig koll på, eller som vi inte har klart begripit, eller där vi känner oss mycket tveksamma. Vad hände egentligen? Vad var sant och vad var inbillning?

Egentligen har det inte med hur många ord som har sagts att göra, för orden behöver inte stå för sanningen eller i vart fall inte för hela sanningen. Tvärtom kan orden ibland förvränga och göra saker obegripliga. Och ordlösheten kan vara tydlig, men ändå kännas osäker.

Jag har tidigare skrivit att man får mycket tid att tänka när man har gått i pension, i vart fall har jag haft detta, jag som bor långt från min släkt och från många vänner. Här, ofta ensam med katten, kan livet och det förflutna tränga på.

Det händer att ord som har sagts av någon plötsligt dyker upp i mitt minne som om jag hörde dem för första gången. Och då kan jag ibland bli förvånad över att jag inte förstod dem på det sättet tidigare.

Vi är så inne i våra roller ibland att vi kan ha svårt att närma oss svåra frågor mellan oss. Det blir det passande eller opassande som kommer att avgöra och inte det sanna!

Hur tar man sig ner härifrån?