Jag hör faktiskt till dem som tror på en biologisk jungfrufödsel, det har jag inte alls några som helst problem med bland alla andra konstigheter som jag faktiskt inte begriper. Det känns inte alls märkligt att Jesus föddes av en jungfru.
Men jag tror inte att Jesus dog för våra synder som ett offer, utan att han dog PÅ GRUND AV våra synder, det vill säga för att människor var så onda att de korsfäste honom. Genom uppståndelsen besegrades ondskan .
Nej, jag tror inte på en kroppslig återuppståndelse utan på ett evigt liv som finns parallellt med vårt fysiska liv och som vi på något sätt uppgår i. Jag tror inte heller att vi i detta eviga liv kan ha det på samma sätt som i det fysiska livet att vi möter varandra till exempel.
Jag kan tänka mig att reinkarnationsläran har gått förlorad i kristendomen på vägen, men jag vill helst slippa bli återfödd själv.
Jag har någon sorts insikt, som jag bär på, att något viktigt har gått förlorat på vägen med kristendomen. Kanske är det detta, eller också är det att fokus har förflyttats från kärlek till synd.
Jag hoppas en gång - men tiden håller på att rinna ut- i en nära relation få uppleva ett sant gudsmöte. Sådana som känns som bomull i bröstet och inte som vassa knivar.
Vad jag som kristen- för det anser jag att jag är- kallas är mig fullständigt likgiltigt! Det är inte etiketten som är viktigast!
3 kommentarer:
Var och en får ha sin tro, men som
kristen har jag bibelns tro - också i
allt det obegripliga och mystiska.
Min hjärna försöker fatta det mesta, men måste nöja sig med att inte förstå
allt. Där tar tron vid, tron på en
mycket större intelligens än min.
Var glad att tron når mycket längre än
Dina grå celler!
Som kristen? Jag beundrar den som kan bokstavsläsa Bibeln och tro på varje ord! Då måste man ha stor tolerans för motsägelser av olika slag! Bibeln är tjock, som bekant!
Det är svårt att bära på en pockande insikt som man inte begriper följderna av och känna att något ska göras, men man vet inte riktigt hur.
Skicka en kommentar