Efter stormen

Stormen har bedarrat. Ett par grenar från den stora tallen i trädgården har blåst ner och det mesta av färgen på skorstenen är borta. Visst är det konstigt att färg blåser av?

Jag hade sett till att det mesta i trädgården inte kunde fara  iväg, men ett par sommarkrukor längre bort från huset var glömda och hade blåst iväg lite grand. Den tyska parabolen är ännu inte kollad.

Stormen i mitt eget liv känns också borta. Jag börjar hämta mig efter att i över tre års tid ha fått höra att det mesta jag är, tror och tycker är fel. Fast ännu kan jag få läsa saker som detta på  en blogg:
" Att hon (jag) tror på jungfrufödsel är ett ljus i mörkret. Man kan ju inte begära att alla lekmän tror på allting. Av präster kan man begära mer."

Jag kommenterar inte där det är skrivet! Men överlägsenheten och besserwissermentaliteten är väl uppenbar för alla som läser det här! För det mesta läser jag inte vad  som skrivs från det hållet, men den här gången råkade jag läsa det.

Man tröttnar! Så enkel är saken. Livet kan bestå av annat än att man ständigt ska gå i försvar! Långvariga fighter är enbart irriterande och inte det minsta intressanta!

Åke Bonnier har, vilket jag också bad om, plockat bort de kommentarer där jag figurerade på hans sista inlägg och bett att kommentatorerna inte ska skriva så långa inlägg. Det kan han ju försöka åstadkomma! En del håller ju ständigt på att berätta hela sin levnadshistoria i bloggvärlden- och inte på sin egen blogg, där det vore mera lämpligt.

Den här veckan börjar en fortbildning (och ny utbildning) för oss guider som är certifierade för Karlskrona. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska delta eller sluta med guidandet. På facebook har vänner uppmanat mig att fortsätta! Jag får se!
Det kunde vara ganska skönt att vara helt ledig också!