Jag fick en ganska otrevlig kommentar från en människa som tydligen inte begrep att det jag skrev om människor i helvetet var ett skämt. Framgick det inte att jag inte tror på ett hinsides helvete? Inte på en himmel heller. Men väl på himmel och helvete här och nu.
Vad man borde diskutera i stället för att hålla på med sin egen tilltänkta räddning i ett liv bortanför detta jordeliv är naturligtvis hur man PÅ JORDEN kan få ett gudsrike att blomstra. Det får man inte genom att påstå att människor som säger saker som inte passar en mår psykiskt dåligt.
Ett kristet sinnelag förutsätter ödmjukhet, ömsinthet, lyssnande och respekt.
Den arrogans vi kan se på vissa kyrkliga bloggar, uppblåstheten och översitteriet har nog inte så mycket med Kristus att göra. Tvärtom.
I stället för att dra fram ett oändligt material av kunskap, skulle jag gärna se att människor praktiskt visade hur man är som en god kristen. För det måste ju vara detta som Jesus ville, att visa oss hur vi ska leva på jorden tillsammans för att Guds vilja ska råda.
Men det handlar naturligtvis om var man lägger fokus. Vi kan lägga fokus på hans sätt att lyfta fram de osynliga och uppvärdera dem, eller vi kan lägga fokus på att vi tror att han dog för vår egen högst personliga frälsnings skull. Jag vill påstå att det senare hindrar hans budskap från att växa! Det är ett egotrippat och självupptaget sätt att tolka en lära som är för världens frälsning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar