Det sägs att på kyrka -stat tiden var det ett krav att en ärkebiskop i Svenska kyrkan hade doktorerat. Men när Svenska kyrkan frikopplades från staten fick kyrkan själv tillsätta ärkebiskopen, och då blev det, som vi vet, en teologie kandidat första gången.
Går inte det lika bra?
Gör det? Vad säger de här årens erfarenhet?
Har man på något sätt uppfattat det som att fokus har legat på djupa, teologiska frågor, som under KG Hammars tid?
Knappast, eller hur?
Vi kommer nog alla att ha de starkaste minnena från Wejryds ärkebiskopstid förknippade med klimatfrågor och kungliga tilldragelser.
Ja, och så kanske en och annan också minns vad som hände på kyrkokansliet i Uppsala och med efterträdaren på biskopsstolen i Växjö!? Sådant som åtminstone inte förvånade mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar