Det var lite skillnad att vara socialdemokrat och att vara i ett litet parti, i en opolitisk nomineringsgrupp i kyrkovalet.
Som socialdemokrat stod jag först på samlingslistan och i Oskarshamn på tredje plats på socialdemokraternas lista. Det enda jag minns av valarbetet var att vi blev fotograferade i s-gruppen i Oskarshamn. Möjligtvis formulerade vi något på ett valpapper, men det minns jag inte.
Sedan surfade man direkt in i kyrkofullmäktige och kyrkorådet, och en period var jag vice ordförande i kyrkofullmäktige.
Nu fick man slita. Flera debattartiklar i olika tidningar, valmanifest och fotografering och inte minst utdelning av valmaterial.
Jodå, vi kom in i kyrkofullmäktige på en ordinarie och en ersättarplats, men för allt det slitet! Det var ju en lite djärv satsning att gå ut som en nomineringsgrupp med enbart två personer när det fanns sex nomineringsgrupper! Vi får nog vara nöjda!
Själv har jag inga släktingar här. Min släkt finns i Malmö och i Stockholm och jag tror knappast att mer än någon enstaka ens röstar i kyrkovalet. Så jag kan inte luta mig mot släkten och få en massa röster där. Här får jag alltså lita på enbart på min egen person.
Men är det egentligen rätt att en lista kan bli helt kullkastad av att någon längre ner på listan har många kompisar och stor släkt som kryssar, kanske utan att ens veta vad det handlar om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar