Nätets välsignelse

Ibland känns livet motigt. Som just nu här. Det går trögt, för jag har svårt att gå med ett ben som gör ont, och massor av saker som borde vara ganska enkla blir till berg. Dessutom känns det plötsligt som om tiden har gått ifrån mig.

I sådana tillstånd är det skönt att slänga ur sig några ord på nätet till vänner eller på facebook och få respons.

För en stund sedan kände jag mig riktigt inspirerad av en väninna som berättade om sina engagemang. Och hon är nästan lika gammal som jag!

Nu verkar trakasserierna mot den tillkommande ärkebiskopen ha tonat ner. Och det är väl, som någon har skrivit, så att de ledande i detta faktiskt är gamla män. Jag minns hur arg man kunde bli på släktingar som började bli senila, för man förstod inte hur det egentligen var fatt och trodde både att de ljög och annat.

Så man borde egentligen inte ens offra några som helst ord på dessa ondsinta fabuleringar som har förekommit. Förvirrat är väl det man minst kan säga om det!

Nu ska jag plocka äpplen!