Har man haft en anhörig som har blivit senil minns man kanske hur det var innan man begrep hur det var, så att säga. Konstigheter. Saker som var helt eller delvis missuppfattade, osanningar, rörigheter och uppenbar glömska.
På distans går det kanske att hålla god min. Jag pratade ofta med min anhöriga utan att märka det minsta, men när vi träffades gick det snart upp för mig hur det var.
Vi kan ibland i bloggvärlden se hur en del personer mal samma saker om och om och om igen. Och så kan vi läsa saker som är käpprätt fel, kanske till och med saker som berör oss själva.
Någonstans anar vi kanske att vi inte borde bli irriterade eller arga. Det kan ju vara en begynnande senilitet som är orsaken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar