söndag 20 oktober 2013

Gud i deras trygga fack?

Nu börjar det visst bli riktigt illa med splittringen. För när de som anser sig vara bokstavstroende hyllar en person som blivit känd för en ateistisk predikan och fått pris av Humanisterna då kan man ju nästan tro att Fan är lös inom Svenska kyrkan! Mycket roligt har jag läst, men detta tar väl ändå priset? Sedan när blev Lena Andersson teolog? Hon är det inte vad jag vet.

Jag kan inte se den här diskussionen som annat än att man behöver ha kontroll. Man vill ha tydliga linjer i sin religion, veta vad som sker efter döden (hur kan man någonsin veta detta?) Man vill ha löften från prästerskapet, löften som de givetvis inte kan ge, för vad vet de EGENTLIGEN? Man vill ha etiketter, där etiketter inte kan sättas, sätta sig själv och andra i de fack vi människor själva skapar.

Gud/Kristus är verksam här och nu. Om man i sitt sökande sitter med näsan och försöker tolka  varje bokstav i trycksvärtan i stället för att vara uppmärksam inför omvärlden, kan risken vara överhängande att man missar vad  som pågår runt en.

Vi måste ha en ödmjukhet inför Gud, för sanningen är - givetvis- att Gud är större, och vi kan inte greppa honom, vi kan inte placera honom i fack hur gärna vi än önskar detta för vår egen trygghets skull.. Vi måste i stället ha tillit. De som kallas liberala är inte de som låter allt flyta i det här fallet, utan de som har insett vår litenhet inför vår Skapare. Vi kan inte mästra Gud!

Inga kommentarer: