Men jag orkade inte...
Det är det där med varannandagsmänniskan och orken.
Igår körde jag fram och tillbaka till Lund och tillbringade en mysig eftermiddag hos min son, hans hustru och deras två katter.
I torsdags guidade jag nyanställda i Ronneby kommun, och på onsdagen provkörde jag guideturen.
Och nu är jag bara trött. Har bestämt mig för att stanna hemma och inne idag och måla lite akvarell och läsa lite böcker.
Det finns mejl om önskade guideturer, som jag bör besvara, men jag gör det i morgon... Måste dessutom fundera på priset på privat guidning av australiensare som vill besöka sina anfäders jord.
Det är mycket med det jordiska... Mycket är roligt. Men åldern tar ut sin rätt.
Nu närmar sig vårt 50-års jubileum till studenten och gamla klasskamrater ringer. Idag har jag talat med en som jag har haft kontakt med efter skolan och också gjort ett par resor tillsammans med. Det är fint med gamla vänner! Det är som att rutscha tillbaka femtio år när man pratar med dem.
Och det finns en annan sorts trygghet i de relationerna än i de nya. Eller är det kanske för att de är skånskor?
En av höstens akvarellmålningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar