Från skugga till strålkastarljus

För mig har prinsessan Lilian varit en okänd person. Därför förvånar det mig att så många verkar sörja henne och ha känt till mycket om henne.
Hennes öde måste ju fascinera. Att komma från en fattig miljö, vara utan familj och hamna som prinsessa i det svenska kungahuset är förvisso som en Askungesaga.

Men hur var åren i skuggan? Hur var det att inte få synas, men ändå finnas?

Prinsessan Lilian levde ju, trots allt, ett väletablerat och ekonomiskt säkert mycket gott liv med hus vid Medelhavet, stor villa på Djurgården och en lägenhet i London, men var ju, trots detta, en andra klassens varelse under många år.

Men så steg hon ut i ljuset, fick gifta sig och fick stråkastarljuset på sig, och även om detta inträffade sent i livet fick hon ju ändå uppleva nästan tjugo år som hustru till mannen som hade fått dölja henne så länge.

Ingen borde behöva leva i skugga, ingen borde behöva dölja sig. Alla borde ha rätten att leva i sin kärleks ljus! Men en del människor kommer alltid att finnas i skuggan och får aldrig komma upp i ljuset. Och en dag har de lämnat detta jordeliv, eventuellt med något kvarlämnat, som berättar för eftervärlden det som världen aldrig fick se.