Mina smärtande album

Igår skulle jag leta efter foton som jag skulle ha som inspiration på akvarellkursen. I de fotoalbum där jag tog bilder fanns de vänner som dog senast. Det var inga gamla människor utan en var yngre än jag och en var cirka tio år äldre. Ja, okey, det senare är kanske gammalt, men för mig var hon ung. En god väninna sedan många år som jag talade med var eller varannan dag i telefonen.
Den sista gången jag ringde henne var hon så trött, och sade att hon skulle ringa mig när hon mådde bättre. Hon ringde aldrig. Hon dog i stället. Hennes son meddelade mig.

Men det är inte bara kort från döda som finns bland mina bilder. Även korten från dem som jag var tvungen att lämna och inte längre finns i min närhet finns där. Kort som ibland hugger till när jag ser på dem.

I natt gav Gud mig ett möte i drömmen med en person ifrån mitt förflutna. Det var en glad och livlig person med stora gester i samtalet. Och när jag vaknade insåg jag att den bilden nog inte stämde idag, för det var nog en betydligt äldre människa som jag skulle ha mött idag. Precis som jag själv är äldre, så klart.

Tiden går ifrån oss ibland. Den rinner som sand genom våra fingrar, och ibland låter vi det bara ske...Oförmögna till något annat.

 

Snart är det riktig vår- igen!