Ibland känns livet segt. Som att stå i tjära eller gå i kvicksand. Man kan inte röra sig, och man sjunker.
Om detta sedan är framkallat av yttre orsaker eller enbart är av endogen karaktär har egentligen ingen större betydelse. Tillståndet är jobbigt.
Just nu känns det som om jag hade kedjor kring benen, jag kan inte påverka omständigheter runt mig som jag skulle önska.
Regeringen verkar blunda för de faktiska förhållandena i vårt samhälle. Det är inte enbart ungdomar utan gymnasiekompetens som är arbetslösa, utan hela arbetslivet verkar ligga i träda, och det mest framträdande som händer är ju varsel och uppsägningar, medan moderaterna framhärdar i att äldre ska stanna kvar så länge som möjligt på arbetsplatserna. Behövs det inte lite rotation?
Vi är mycket långt från det Sverige som jag växte upp i under en tid som verkar vara ljusår ifrån idag.
Samtidigt som segheten har fångat mig, måste jag hålla ångan uppe inför sommaren, och de förfrågningar som kommer om guidningar.
Jag känner det inte som om jag tar jobbet från någon annan här, för jag vet att min kompetens är värdefull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar