Någon hade påtalat att Jesus (enligt Bibeln) alltid är med när vi samlas i hans namn.
Stämmer detta alltid?
Då mindes jag en otäck gudstjänst, som jag var med om för cirka femton år sedan.
På skolan, där jag var rektor, var det ständiga bekymmer med mobbning eller mobbningsförsök. Det var än den ene än den andre som det var fel på, och någon eller några av de anställda kom in till mig och förtalade den det gällde och försökte sätta igång drev mot personen.
Till slut var jag så trött på detta att jag en dag frågade en av de klagande.
- Jaha, är det hennes tur i år!? Förra året var det NN.
Naturligtvis blev mitt bemötande inte populärt! Men jag hade fått nog av skitpratet!
Jag lyckades inte klara av den miljön. Mönstret satt för hårt i väggarna, och det enda som hände var att jag själv råkade illa ut, och så småningom kom jag därifrån med fallskärm.
Ett par av dem som var ledande i det här förtalet gick på gudstjänst i samma kyrka som jag gick i en del av min tid där.
En söndag satt jag där, och det hade varit svårigheter under veckan. Och jag tittade på dem som satt där, och som hade försökt driva förtal mot någon arbetskamrat, och plötsligt kändes det som om fan själv deltog i gudstjänsten. Det var som om hela tillställningen var förklädd, och jag for oerhört illa av upplevelsen.
Nej, det är nog inte så att det alltid bara är Jesus som är med när man samlas i det som skulle ha varit i hans namn! Fan bjuder gärna upp till dans, han också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar