Det finns saker som gör att det kryper av olust i hela min kropp. Till dem hör det där gurglandet och örlandet om Kristus, där han blir som en älskare som man "ger sig till". Det är visst inte bara kvinnor som har det språkbruket, utan även kyrkans män som tydligen inbillar sig att Jesus blir mera reell genom någon sorts masshysteri, precis som inom frikyrkligheten.
Sådant där tröttar mig oerhört mycket, precis som all den vidskepelse som finns inom kyrkan, och som man INTE ENS SER!
Jag tror att den dag vi tar in Jesus i våra liv, i vårt inre, som en kärlek i vårt handlande, den dagen och först den dagen har vi mött honom på allvar! Sedan kan vi bränna både brokaden och smälta ner kyrksilvret och först då får vi kanske en levande Gud!
Är vi så begränsade att vi inte ser hur Katolska kyrkan har utnyttjat/utnyttjar kyrkan för makt och inflytande då får man väl undra hur det är med vår syn.
söndag 31 mars 2013
lördag 30 mars 2013
onsdag 27 mars 2013
Medelklassdamer ska konsumera, men inte producera kultur!
Det finns dagar då jag känner mig lite smått deppig inför det faktum att det verkar vara mycket svårt att bli utgiven på de stora förlagen.
Ett av de manus som jag hade skickat in, och som i stort sett var autentiskt med verkligheter från olika håll,fick jag tillbaka med motiveringen att det inte var trovärdigt! Ska nu skönlitteratur vara trovärdig för det första, och för det andra, så var det mesta i manuset faktiskt alldeles sant!
Men vilka sitter som redaktörer och vilken livserfarenhet har de i jämförelse med alla mina år i olika miljöer?
Fast akademiker har väl ingen livserfarenhet såvida de inte har varit lyxhoror under studenttiden, haft alkoholproblem eller är komna ur genuin arbetarklass. Helst ska de ha haft någon i den miljön som antingen är alkoholist,misshandlare eller har förgripit sig på dem. Då blir de riktigt intressanta! Jag är inget och har inget av ovanstående, alltså är jag inte det minsta intressant!
Vi medelklassdamer ska fylla biblioteken och konstutställningarna som konsumenter, när vi glor på de där missanpassades eller klassklättrarnas alster. Men det vi har att berätta verkar vara totalt ointressant.
Idag hörde jag en ung kvinna som hade skrivit om sin folkhögskoletid på en skrivarkurs. Hennes klasskamrater var komna ur gedigna,borgerliga miljöer, men hennes mor var en arbetslös städerska. Självklart vet (underförstått) en arbetslös städerska som kanske har gått och städat i samma lokaler mycket mer om livet än beresta akademiker som har träffat massor av människor från olika miljöer.(?)
Vi måste få ett slut på den socialistiska kulturen i det här landet! Jag spyr på alla f.d. alkoholister, narkomaner och fängelsekunder som får sitta och gotta sig i TV-sofforna och få sina alster recenserade och reklamförda Troligtvis utgivna på något av Bonnierkoncernens förlag, för de tycks ju ha SVT som sin egen personliga reklamkanal!
Vi som har de breda erfarenheterna måste få komma till tals i litteraturen.
Eller ska vår tid bara efterlämna dagsländelitteratur ofta utan egentligt litterärt värde, som mera är underlag för diskussioner än för ett litterärt läsande. Vart är vi på väg i kultursverige idag?
Och så är jag inte senil, jag vet att jag har skrivit om detta tidigare!
Ett av de manus som jag hade skickat in, och som i stort sett var autentiskt med verkligheter från olika håll,fick jag tillbaka med motiveringen att det inte var trovärdigt! Ska nu skönlitteratur vara trovärdig för det första, och för det andra, så var det mesta i manuset faktiskt alldeles sant!
Men vilka sitter som redaktörer och vilken livserfarenhet har de i jämförelse med alla mina år i olika miljöer?
Fast akademiker har väl ingen livserfarenhet såvida de inte har varit lyxhoror under studenttiden, haft alkoholproblem eller är komna ur genuin arbetarklass. Helst ska de ha haft någon i den miljön som antingen är alkoholist,misshandlare eller har förgripit sig på dem. Då blir de riktigt intressanta! Jag är inget och har inget av ovanstående, alltså är jag inte det minsta intressant!
Vi medelklassdamer ska fylla biblioteken och konstutställningarna som konsumenter, när vi glor på de där missanpassades eller klassklättrarnas alster. Men det vi har att berätta verkar vara totalt ointressant.
Idag hörde jag en ung kvinna som hade skrivit om sin folkhögskoletid på en skrivarkurs. Hennes klasskamrater var komna ur gedigna,borgerliga miljöer, men hennes mor var en arbetslös städerska. Självklart vet (underförstått) en arbetslös städerska som kanske har gått och städat i samma lokaler mycket mer om livet än beresta akademiker som har träffat massor av människor från olika miljöer.(?)
Vi måste få ett slut på den socialistiska kulturen i det här landet! Jag spyr på alla f.d. alkoholister, narkomaner och fängelsekunder som får sitta och gotta sig i TV-sofforna och få sina alster recenserade och reklamförda Troligtvis utgivna på något av Bonnierkoncernens förlag, för de tycks ju ha SVT som sin egen personliga reklamkanal!
Vi som har de breda erfarenheterna måste få komma till tals i litteraturen.
Eller ska vår tid bara efterlämna dagsländelitteratur ofta utan egentligt litterärt värde, som mera är underlag för diskussioner än för ett litterärt läsande. Vart är vi på väg i kultursverige idag?
Och så är jag inte senil, jag vet att jag har skrivit om detta tidigare!
Glad Påsk!
Glad Påsk!
Mina påskfigurer hänger med. Kaninen till höger är nästan lika gammal som jag, för den hade jag som barn.
tisdag 26 mars 2013
Tänk vad de gamla (manliga) kyrkofäderna åstadkom...
genom att välja de böcker de valde att ingå i Bibeln!
De har till och med fått en och annan kvinna (kärring?) att påstå att det är Guds vilja att det bara är män som får föra fram Kristi budskap som präster/biskopar/ärkebiskopar!
Tala om mäns makt över kvinnor! Eller undergivna fruntimmer!?
Men är det inte hybris att våga insistera på att man vet vad som är Guds vilja?
Nog vore världen bättre om man gav utrymme för den levande Gud:en i stället för att sitta med näsan i trycksvärta för att försöka se vilka man kan utestänga/förklara ovärdiga på ett eller annat sätt!
De har till och med fått en och annan kvinna (kärring?) att påstå att det är Guds vilja att det bara är män som får föra fram Kristi budskap som präster/biskopar/ärkebiskopar!
Tala om mäns makt över kvinnor! Eller undergivna fruntimmer!?
Men är det inte hybris att våga insistera på att man vet vad som är Guds vilja?
Nog vore världen bättre om man gav utrymme för den levande Gud:en i stället för att sitta med näsan i trycksvärta för att försöka se vilka man kan utestänga/förklara ovärdiga på ett eller annat sätt!
måndag 25 mars 2013
Det är ju bara ord...
Min ordtrötthet börjar verka bli konstant. Det är som om en massa ord bara snärjer och tröttar mig. Verkligheten finns inte I orden utan BAKOM orden.
Det gör mig också mycket fundersam att så många kyrkliga företrädare tycks tro att man kan diskutera och debattera fram Gud/Kristus och att han (jag säger han) lät sig inkarneras för drygt 2000 år sedan, fick några efterföljande apostlar och sedan överlämnade resten till trycksvärta och bibliska böcker, sammanställda av x antal gubbar,( förmodligen gubbar, för så brukar det se ut i gamla kyrkliga sammanhang, ja, i nya i Vatikanstaten också) för oss andra att tolka!
Om det vore så, då hade vi nog en otroligt lat Gud!
Ånej, Gud verkar nog för fullt bland oss, fast vi har nog mycket tilltäppta sinnen för detta många gånger!
Jag tror att det finns en Guds plan och vilja med våra liv, och när vi inte följer de vägarna då blir det stopp i systemet. Då går vi liksom i lås.
Guds vägar är nog långtifrån alltid våra vägar!
Det gör mig också mycket fundersam att så många kyrkliga företrädare tycks tro att man kan diskutera och debattera fram Gud/Kristus och att han (jag säger han) lät sig inkarneras för drygt 2000 år sedan, fick några efterföljande apostlar och sedan överlämnade resten till trycksvärta och bibliska böcker, sammanställda av x antal gubbar,( förmodligen gubbar, för så brukar det se ut i gamla kyrkliga sammanhang, ja, i nya i Vatikanstaten också) för oss andra att tolka!
Om det vore så, då hade vi nog en otroligt lat Gud!
Ånej, Gud verkar nog för fullt bland oss, fast vi har nog mycket tilltäppta sinnen för detta många gånger!
Jag tror att det finns en Guds plan och vilja med våra liv, och när vi inte följer de vägarna då blir det stopp i systemet. Då går vi liksom i lås.
Guds vägar är nog långtifrån alltid våra vägar!
söndag 24 mars 2013
Gillar inte röda varningslampor!
Jag kunde inte köra långt med mina däck, sade de på verkstaden för någon vecka sedan, så jag måste köpa nya däck, och det gjorde jag.
Men jag hade en känsla av att jag borde köra med bilen innan jag eventuellt gav mig ut på längre färder.
Startade från Sölvesborg igår och så började de röda varningslamporna fladdra till som när man inte har släppt ner handbromsen ordentligt. De slocknade igen, men återkom, tätare och tätare för att slutligen, när jag körde in på min egen gata, (tack och lov först där!) lysa stadigt röda.
- Är det inte brist på bromsvätska? undrade dottern med ganska nytt körkort.
Jag som har haft mitt i femtio år kom inte på den tanken.
Jodå, det var det, och då var det till att införskaffa bromsvätska, och den fanns på varuhuset, och detta ligger väldigt långt bort från mitt hus för en gammal människa i min ålder. Men, jag tog stavarna och en ryggsäck för att samtidigt byta ett nytt strykjärn som bara hade fungerat på en enda strykning, och så gick jag. Länge, länge.
Fick tag på både bromsvätska, nytt strykjärn och en ny cykelpump.
Lyckades också hitta en gammal partikamrat från s i affären och fick åka halvvägs tillbaka. Det var nog tur, för jag hade knappast orkat gå hela vägen tillbaka också.
En vänlig granne hjälpte mig hälla i bromsvätskan på rätt ställe, och lamporna har slocknat. Men för hur länge vet jag ju inte, så det blir samtal till verkstaden i morgon bitti.
Vilken tur att jag åtminstone inte var på långresa med katt och packning i bilen!
Att välja mellan tåg och bil blir alltmer som att välja mellan pest och kolera för mig. För det går ju knappast att räkna med att tågen kommer fram och håller tider vid byten, och min gamle bil börjar bli färdig att lämna in för gott.
Men färdiga att lämna in är väl snart både jag och min gamle katt också för den delen! Frågan är vem som går först! Det borde kanske vara röda varningslampor på oss också!
Men jag hade en känsla av att jag borde köra med bilen innan jag eventuellt gav mig ut på längre färder.
Startade från Sölvesborg igår och så började de röda varningslamporna fladdra till som när man inte har släppt ner handbromsen ordentligt. De slocknade igen, men återkom, tätare och tätare för att slutligen, när jag körde in på min egen gata, (tack och lov först där!) lysa stadigt röda.
- Är det inte brist på bromsvätska? undrade dottern med ganska nytt körkort.
Jag som har haft mitt i femtio år kom inte på den tanken.
Jodå, det var det, och då var det till att införskaffa bromsvätska, och den fanns på varuhuset, och detta ligger väldigt långt bort från mitt hus för en gammal människa i min ålder. Men, jag tog stavarna och en ryggsäck för att samtidigt byta ett nytt strykjärn som bara hade fungerat på en enda strykning, och så gick jag. Länge, länge.
Fick tag på både bromsvätska, nytt strykjärn och en ny cykelpump.
Lyckades också hitta en gammal partikamrat från s i affären och fick åka halvvägs tillbaka. Det var nog tur, för jag hade knappast orkat gå hela vägen tillbaka också.
En vänlig granne hjälpte mig hälla i bromsvätskan på rätt ställe, och lamporna har slocknat. Men för hur länge vet jag ju inte, så det blir samtal till verkstaden i morgon bitti.
Vilken tur att jag åtminstone inte var på långresa med katt och packning i bilen!
Att välja mellan tåg och bil blir alltmer som att välja mellan pest och kolera för mig. För det går ju knappast att räkna med att tågen kommer fram och håller tider vid byten, och min gamle bil börjar bli färdig att lämna in för gott.
Men färdiga att lämna in är väl snart både jag och min gamle katt också för den delen! Frågan är vem som går först! Det borde kanske vara röda varningslampor på oss också!
Är politiker en annan sorts människor?
Finns det någon grupp i samhället som får större förakt från människor än dem de kallar "politiker" med ett svepande samlingsnamn på allt från ministrar till ersättare i skolnämnder. Det sägs vara politiker som förstör kyrkan, det är skolpolitiker som inte begriper något om skolan, ja, det är politiker som står för allt ont i detta samhälle.
Visst, till en viss del kan också jag ha betänkligheter, för de unga män och kvinnor som går direkt från skolan in i politiken för att stanna där, har förmodligen ganska stora brister i sina erfarenheter.
Och de som sitter i Stockholm och kanske ska besluta om vargar i Norrland- eller Blekinge- vet troligtvis inte heller så mycket om hur det är på fältet så att säga.
Men annars, de där vanliga, knegande kommunalpolitikerna som har barn i skolan och gamla mammor och/eller pappor på äldreboenden och som kanske går i kyrkan om söndagarna, vad är det för märkvärdigt och konstigt med dem?
Varför skulle inte de vara betrodda att fatta beslut om verksamheter som de har lika stor insyn i som alla andra på orten?
Hackandet på de folkvalda i ett demokratiskt system verkar på mig endast tyda på stor omognad och okunskap.
Vi har ju folkvalda just för att de ska representera oss, folket, de vanliga människorna.
Om vi inte har dem, vilka ska vi då ha i stället?
Visst, till en viss del kan också jag ha betänkligheter, för de unga män och kvinnor som går direkt från skolan in i politiken för att stanna där, har förmodligen ganska stora brister i sina erfarenheter.
Och de som sitter i Stockholm och kanske ska besluta om vargar i Norrland- eller Blekinge- vet troligtvis inte heller så mycket om hur det är på fältet så att säga.
Men annars, de där vanliga, knegande kommunalpolitikerna som har barn i skolan och gamla mammor och/eller pappor på äldreboenden och som kanske går i kyrkan om söndagarna, vad är det för märkvärdigt och konstigt med dem?
Varför skulle inte de vara betrodda att fatta beslut om verksamheter som de har lika stor insyn i som alla andra på orten?
Hackandet på de folkvalda i ett demokratiskt system verkar på mig endast tyda på stor omognad och okunskap.
Vi har ju folkvalda just för att de ska representera oss, folket, de vanliga människorna.
Om vi inte har dem, vilka ska vi då ha i stället?
lördag 23 mars 2013
Vem vågar öppna munnen i Sverige idag?
Det som händer runt Billström på grund av hans uppmålade bilder av var illegala invandrare uppehåller sig ser jag som ytterst allvarligt. Inte för att Billström är rasist på något sätt, utan för att det håller på att hända något mycket allvarligt i Sverige idag. Man försöker nämligen lägga munkavle på folk.
Vad var det han sade? Det där med blonda och blåögda såg jag bara som en bild av svenskfödda. Får man inte vara blåögd och blond längre i det här landet? Vi som är det ska kanske utrotas eller låtsas som om vi inte finns? Att detta skulle vara rasism är fullständigt hårresande. Och nu håller reportrarna på och tuggar på dessa ord. Till och med i lördagsintervjun med Göran Hägglund idag fick han frågan vad han tyckte om det sagda.
Men folk får väl ta och coola ner!
Det har gått troll i invandringsfrågan i Sverige. Det är dags att besinna sig och att inte vara rädd för att ta i problemen!
Jag har tjugo års erfarenhet av undervisning av invandrare och av dessa är ett år med enbart romer.
Jag anser att integrationsproblemen är mycket större än vad man vill se i vårt land. Jag anser att det finns kulturella skillnader i förhållningssättet till samhällets lagar som gör det mycket problematiskt för en del grupper att anpassa sig. Fördomar? Nej, detta kallas inte fördomar! Detta kallas erfarenheter, och de kan inga blåögda svenskar utan erfarenhet av de problem som kan uppstå ta ifrån mig.
Detta betyder inte att jag är rasist! Det betyder däremot möjligtvis att jag inte är så blåögd!
Vad var det han sade? Det där med blonda och blåögda såg jag bara som en bild av svenskfödda. Får man inte vara blåögd och blond längre i det här landet? Vi som är det ska kanske utrotas eller låtsas som om vi inte finns? Att detta skulle vara rasism är fullständigt hårresande. Och nu håller reportrarna på och tuggar på dessa ord. Till och med i lördagsintervjun med Göran Hägglund idag fick han frågan vad han tyckte om det sagda.
Men folk får väl ta och coola ner!
Det har gått troll i invandringsfrågan i Sverige. Det är dags att besinna sig och att inte vara rädd för att ta i problemen!
Jag har tjugo års erfarenhet av undervisning av invandrare och av dessa är ett år med enbart romer.
Jag anser att integrationsproblemen är mycket större än vad man vill se i vårt land. Jag anser att det finns kulturella skillnader i förhållningssättet till samhällets lagar som gör det mycket problematiskt för en del grupper att anpassa sig. Fördomar? Nej, detta kallas inte fördomar! Detta kallas erfarenheter, och de kan inga blåögda svenskar utan erfarenhet av de problem som kan uppstå ta ifrån mig.
Detta betyder inte att jag är rasist! Det betyder däremot möjligtvis att jag inte är så blåögd!
Åt Jesus och lärjungarna oblater?
Jag ska erkänna att jag inte orkar läsa allt på de där kyrkliga bloggarna som jag brukade följa förr. Tjatet är för tråkigt. Men så där med en halvt öga följer jag debatterna, eller vad man nu ska kalla jeremiaderna.
Nattvarden är helig för dem, och det kan den väl vara om man nu är lagd åt det hållet (skrev inte vilket!), men det konstiga är att den ska firas på samma sätt som Jesus och hans lärjungar gjorde, och således hävdar man att det ska det vara riktigt vin.
Nu tycker jag inte om den ättika vi tvingas sätta i oss i min kyrka, och det avhåller mig från att gå dit. Och jag kan inte förstå att det kan vara så farligt för någon att få ett par droppar alkohol i sig, men om nu nattvardsvinet ska vara riktigt vin för att det ska följa traditionen, då måste man väl fråga sig om inte brödet också ska göra det.
Betyder det att Jesus och lärjungarna åt oblater? Eller hur förklarar man den traditionen?
Nattvarden är helig för dem, och det kan den väl vara om man nu är lagd åt det hållet (skrev inte vilket!), men det konstiga är att den ska firas på samma sätt som Jesus och hans lärjungar gjorde, och således hävdar man att det ska det vara riktigt vin.
Nu tycker jag inte om den ättika vi tvingas sätta i oss i min kyrka, och det avhåller mig från att gå dit. Och jag kan inte förstå att det kan vara så farligt för någon att få ett par droppar alkohol i sig, men om nu nattvardsvinet ska vara riktigt vin för att det ska följa traditionen, då måste man väl fråga sig om inte brödet också ska göra det.
Betyder det att Jesus och lärjungarna åt oblater? Eller hur förklarar man den traditionen?
fredag 22 mars 2013
Verklighetsfrämmande s-debattörer
Det händer att jag tittar in på s-bloggarna, det vill säga det forum där socialdemokrater och annat folk debatterar politik.
Om kvalitén på de debatterna visar kvalitén på politikerna får vi nog verkligen be till vår Herre att de inte kommer till makten!
Det är ju svårt att veta hur pass aktiva de som debatterar är/har varit i kommunalpolitiken eller i annan politik, men en del tycks i vart fall inte ha särskilt mycket begrepp om den praktiska verkligheten.
Att leva i en lågskattekommun kan tyckas mycket fördelaktigt. Om man bara räknar skatten som kostnad. Men människor har i allmänhet andra kommunala utgifter än skatter. Det handlar om avgifter för förskoleverksamhet, äldreomsorg och avgifter för exempelvis fjärrvärme, vatten och sopor.
Under min aktiva kommunalpolitiska tid var vi mycket medvetna om att man i kommunerna tog ut på karusellerna vad man förlorade på gungorna. (eller är det tvärtom man säger?) Låg skatt betydde oftast höga kommunala avgifter. Vad förlorar man mest på?
Själv flyttade jag med ett barn på Dagis till en högskattekommun från en kommun med lägre skatt. Det vann jag rejält på, för daghemsavgiften var mycket lägre i högskattekommunen och gav en stor vinst för mig. Man kan alltså inte stirra sig blind på skatten i kommunerna, utan man måste titta på allt man betalar till den. Men sådant tänker man tydligen inte på när man själv inte har någon större (eller ingen alls) kommunalpolitisk erfarenhet.
De mest märkliga förslag dyker upp. Någon tycker att man ska återinföra tre karensdagar. Vad säger partikamraterna om det? Det kan man naturligtvis tycka om man har pension eller sitter på jobb där man slipper sjukskriva sig, men för en vanlig löntagare skulle detta kunna bli en mindre katastrof för ekonomin.
Någon annan anser att man ska ha läkarintyg från första sjukdagen. Har denna människa någonsin försökt få tid på en vårdcentral? Har sjukvården inget angelägnare att syssla med än att skriva sjukintyg för alla förkylda (för dem vill man väl inte ha på jobbet!?) eller dem som har tillfälligt ont i magen?
Man kan inte driva politiska debatter i en sådan oseriös anda! Då blir man inte trovärdig!
Vi får hoppas att så många som möjligt läser dessa s-bloggar! För då är det garanterat ingen risk för att Socialdemokraterna vinner valet!
Kanske borde blogginnehavarna tänka på detta när de inte har sina bloggar modererade! De kanske motverkar en socialdemokratisk seger i valet genom att släppa fram dessa okunniga, men fantasifulla, debattörer, som dessutom garanterat inte följer någon partilinje! Kan folk särskilja detta?
Om kvalitén på de debatterna visar kvalitén på politikerna får vi nog verkligen be till vår Herre att de inte kommer till makten!
Det är ju svårt att veta hur pass aktiva de som debatterar är/har varit i kommunalpolitiken eller i annan politik, men en del tycks i vart fall inte ha särskilt mycket begrepp om den praktiska verkligheten.
Att leva i en lågskattekommun kan tyckas mycket fördelaktigt. Om man bara räknar skatten som kostnad. Men människor har i allmänhet andra kommunala utgifter än skatter. Det handlar om avgifter för förskoleverksamhet, äldreomsorg och avgifter för exempelvis fjärrvärme, vatten och sopor.
Under min aktiva kommunalpolitiska tid var vi mycket medvetna om att man i kommunerna tog ut på karusellerna vad man förlorade på gungorna. (eller är det tvärtom man säger?) Låg skatt betydde oftast höga kommunala avgifter. Vad förlorar man mest på?
Själv flyttade jag med ett barn på Dagis till en högskattekommun från en kommun med lägre skatt. Det vann jag rejält på, för daghemsavgiften var mycket lägre i högskattekommunen och gav en stor vinst för mig. Man kan alltså inte stirra sig blind på skatten i kommunerna, utan man måste titta på allt man betalar till den. Men sådant tänker man tydligen inte på när man själv inte har någon större (eller ingen alls) kommunalpolitisk erfarenhet.
De mest märkliga förslag dyker upp. Någon tycker att man ska återinföra tre karensdagar. Vad säger partikamraterna om det? Det kan man naturligtvis tycka om man har pension eller sitter på jobb där man slipper sjukskriva sig, men för en vanlig löntagare skulle detta kunna bli en mindre katastrof för ekonomin.
Någon annan anser att man ska ha läkarintyg från första sjukdagen. Har denna människa någonsin försökt få tid på en vårdcentral? Har sjukvården inget angelägnare att syssla med än att skriva sjukintyg för alla förkylda (för dem vill man väl inte ha på jobbet!?) eller dem som har tillfälligt ont i magen?
Man kan inte driva politiska debatter i en sådan oseriös anda! Då blir man inte trovärdig!
Vi får hoppas att så många som möjligt läser dessa s-bloggar! För då är det garanterat ingen risk för att Socialdemokraterna vinner valet!
Kanske borde blogginnehavarna tänka på detta när de inte har sina bloggar modererade! De kanske motverkar en socialdemokratisk seger i valet genom att släppa fram dessa okunniga, men fantasifulla, debattörer, som dessutom garanterat inte följer någon partilinje! Kan folk särskilja detta?
torsdag 21 mars 2013
För sent?
Det finns så många föreställningar om allt möjligt. En av dessa är att saker tar slut vid en viss ålder.
Numera är det modernt att man ska våga nya förälskelser vid hög ålder, och den kan vara riktigt hög. Jo, ids man så...
Annars finns det väl enklare saker att syssla med!
Det kan ju aldrig bli detsamma att möta någon när man är gammal och redan har levt ett liv, som att träffa någon när man är ung och får en massa upplevelser gemensamt. Att inbilla sig att det går lika bra är säkert bara nonsens i de allra flesta fall.
Däremot är det aldrig för sent för nya vänner. Det finns många sammanhang att träffa folk i. Är det någon gång man inte behöver vara ensam så är det väl som pensionär. Aktiviteterna översvämmar marknaden. Man skulle kunna tro att det nu gäller att verkligen sätta fart på livet.
Just nu har jag snurr på allting, tycker jag. Kurs, konferenser, jobbplaneringar, möten och träffar med släkten. Jag försöker sortera upp och ta en sak i taget.
Och den första saken jag ska ta idag är att ta ut däck ur förrådet för jag ska ha nya däck och behöver de fälgarna.
Alltså, det är bara att sätta igång...
Numera är det modernt att man ska våga nya förälskelser vid hög ålder, och den kan vara riktigt hög. Jo, ids man så...
Annars finns det väl enklare saker att syssla med!
Det kan ju aldrig bli detsamma att möta någon när man är gammal och redan har levt ett liv, som att träffa någon när man är ung och får en massa upplevelser gemensamt. Att inbilla sig att det går lika bra är säkert bara nonsens i de allra flesta fall.
Däremot är det aldrig för sent för nya vänner. Det finns många sammanhang att träffa folk i. Är det någon gång man inte behöver vara ensam så är det väl som pensionär. Aktiviteterna översvämmar marknaden. Man skulle kunna tro att det nu gäller att verkligen sätta fart på livet.
Just nu har jag snurr på allting, tycker jag. Kurs, konferenser, jobbplaneringar, möten och träffar med släkten. Jag försöker sortera upp och ta en sak i taget.
Och den första saken jag ska ta idag är att ta ut däck ur förrådet för jag ska ha nya däck och behöver de fälgarna.
Alltså, det är bara att sätta igång...
Att leva låtsasliv på nätet
Vi har nyligen fått höra hur en man i 40-års åldern framträdde som jämngammal inför en tonårsflicka på nätet. Hon befaras ha tagit sitt liv.
Detta är givetvis garanterat inte den enda falska identiteten som finns på nätet. Man kan nog misstänka att det vimlar av dem. Och det handlar inte enbart om pedofiler eller andra skurkar, utan också om människor utan egentligt liv och identitet, som på nätet skapar sig en sorts nätidentitet och som kan framträda med stor pondus och auktoritet under denna, utan att egentligen ha någon som helst position eller roll i det de framför. Inte ens erfarenheter eller kunskaper om det de med stor bravur och många ord skriver om. De är helt enkelt, för att uttrycka sig vulgärt, bara stora i truten!
Den sortens folk är egentligen ganska farliga, för de kan dupera andra som kommer att tro på dem.
En bra indikator på en sorts falsk bloggidentitet har jag sett när människor inte alls presenterar sig själva på sina bloggar. Ja, de kan prata om sina erfarenhet, men deras bloggar är vita som snö då det gäller en presentation av blogginnnehavaren. Detta är nog ofta ett observandum.
Annars kan man ju alltid försöka googla människors namn, om man nu har detta! Det de själva inte förtäljer kan ju Google berätta, eller hur?
En del visar inte sitt namn, andra visar namnet, men berättar inte vem de är!
Detta är givetvis garanterat inte den enda falska identiteten som finns på nätet. Man kan nog misstänka att det vimlar av dem. Och det handlar inte enbart om pedofiler eller andra skurkar, utan också om människor utan egentligt liv och identitet, som på nätet skapar sig en sorts nätidentitet och som kan framträda med stor pondus och auktoritet under denna, utan att egentligen ha någon som helst position eller roll i det de framför. Inte ens erfarenheter eller kunskaper om det de med stor bravur och många ord skriver om. De är helt enkelt, för att uttrycka sig vulgärt, bara stora i truten!
Den sortens folk är egentligen ganska farliga, för de kan dupera andra som kommer att tro på dem.
En bra indikator på en sorts falsk bloggidentitet har jag sett när människor inte alls presenterar sig själva på sina bloggar. Ja, de kan prata om sina erfarenhet, men deras bloggar är vita som snö då det gäller en presentation av blogginnnehavaren. Detta är nog ofta ett observandum.
Annars kan man ju alltid försöka googla människors namn, om man nu har detta! Det de själva inte förtäljer kan ju Google berätta, eller hur?
En del visar inte sitt namn, andra visar namnet, men berättar inte vem de är!
Puh och stånk...
ibland är relationslivet påfrestande...
Jag skulle behöva någon som skickade blommor till mig och som skrev kärleksdikter...
Jag skulle behöva någon som skickade blommor till mig och som skrev kärleksdikter...
onsdag 20 mars 2013
Att slås med väderkvarnar
Jag förstår inte hur man bär sig åt när man känner sig tvingad att gå i debatt mot totala osakligheter. När någon påstår något som är helt taget ur luften, endast från den personens egen fantasi. Vad gör man då?
Det kan vara att man påstår att andra har motiv som de inte alls har, att det är planer på nya regeringsbildningar som förmodligen ingen skänker en tanke. Det kan vara att man påstår att man själv har sagt och gjort något som man inte alls har sagt och gjort på det sättet. Ja, till och med att man är någon som man inte är!
Jag vet inte hur man bemöter den sortens personer! Vet någon det?
Det kan vara att man påstår att andra har motiv som de inte alls har, att det är planer på nya regeringsbildningar som förmodligen ingen skänker en tanke. Det kan vara att man påstår att man själv har sagt och gjort något som man inte alls har sagt och gjort på det sättet. Ja, till och med att man är någon som man inte är!
Jag vet inte hur man bemöter den sortens personer! Vet någon det?
tisdag 19 mars 2013
Vems ansvar är sexexponeringen av unga tjejer?
Anklagelserna haglar efter det självmord som en ung tjej förmodas ha begått, sedan hon blivit utlagd på nätet av en man med falsk identitet.
Vems är felet till exponeringen av henne? (Ja, frånsett mannen som har lagt ut bilderna, så klart!)
Är det skolans fel att tjejer söker kontakter på det sättet och vill exponera sig?
Är det sexualundervisningens fel?
Är det Facebooks fel?
Jag ska berätta en hemlighet! Vet ni vems fel det är?
Jo, den hemska sanningen är att det är tjejens eget fel! Det är hon som har gett sig in i denna sjuka lek. Det är hon som har poserat.
När ska vi se att människor själva har ansvar för det de gör?
Det är inte RFSU:s fel att unga tjejer tror att deras värde ligger i att ha sexiga kroppar. Detta är kommersialismens fel! Det kan ingen sexupplysning i världen motverka eller ens förstärka, för det behövs inte. Trenden är tillräckligt stark.
Men, unga gör det man säger och inte det man gör. Så länge vuxna kvinnor sitter i kafferummen på jobbet och ojar sig över den där ynka kakan som ska få dem att gå upp i vikt, så länge kan de glömma att inte också ungdomar är fixerade vid sina kroppar.
Fast vad de gör, hur de handlar, är faktiskt deras eget ansvar!
Att sedan skolorna ser mellan fingrarna på mobbning är inget ovanligt och ett stort problem. Men detta är en annan sak!
Vems är felet till exponeringen av henne? (Ja, frånsett mannen som har lagt ut bilderna, så klart!)
Är det skolans fel att tjejer söker kontakter på det sättet och vill exponera sig?
Är det sexualundervisningens fel?
Är det Facebooks fel?
Jag ska berätta en hemlighet! Vet ni vems fel det är?
Jo, den hemska sanningen är att det är tjejens eget fel! Det är hon som har gett sig in i denna sjuka lek. Det är hon som har poserat.
När ska vi se att människor själva har ansvar för det de gör?
Det är inte RFSU:s fel att unga tjejer tror att deras värde ligger i att ha sexiga kroppar. Detta är kommersialismens fel! Det kan ingen sexupplysning i världen motverka eller ens förstärka, för det behövs inte. Trenden är tillräckligt stark.
Men, unga gör det man säger och inte det man gör. Så länge vuxna kvinnor sitter i kafferummen på jobbet och ojar sig över den där ynka kakan som ska få dem att gå upp i vikt, så länge kan de glömma att inte också ungdomar är fixerade vid sina kroppar.
Fast vad de gör, hur de handlar, är faktiskt deras eget ansvar!
Att sedan skolorna ser mellan fingrarna på mobbning är inget ovanligt och ett stort problem. Men detta är en annan sak!
Låt Junselevargen vara!
Jag gillar inte vargar! Speciellt inte när de befinner sig ett par mil härifrån. Förhoppningsvis ett par mil, för det var väl inte vargspår i trädgården häromdagen?
Katten är innestängd och får inte gå ut.
Men från att ogilla vargar till att strunta i hur de stackars djuren blir behandlade är det ett stort steg.
Den envisa Junselsevarghonan har väl transporterats runt tillräckligt nu! Och hennes partner är skjuten, utan någon som helst hänsyn till djuren!
Det värsta jag läste tyckte jag var när man sköt hanen i ett vargrevir i västra Sverige just när det fanns små vargungar i boet. Vilken otrolig hänsynslöshet och råhet mot djuren!
Hon fascinerar mig, denna Junselevarg, för hon verkar vara en envis och speciell varg. Låt henne vara nu! Söker hon kanske sin skjutne partner?
Katten är innestängd och får inte gå ut.
Men från att ogilla vargar till att strunta i hur de stackars djuren blir behandlade är det ett stort steg.
Den envisa Junselsevarghonan har väl transporterats runt tillräckligt nu! Och hennes partner är skjuten, utan någon som helst hänsyn till djuren!
Det värsta jag läste tyckte jag var när man sköt hanen i ett vargrevir i västra Sverige just när det fanns små vargungar i boet. Vilken otrolig hänsynslöshet och råhet mot djuren!
Hon fascinerar mig, denna Junselevarg, för hon verkar vara en envis och speciell varg. Låt henne vara nu! Söker hon kanske sin skjutne partner?
måndag 18 mars 2013
Moralens väktare och falska profeter
Ibland bara häpnar man!
Men så tänker jag på de mördare som går i täten och letar efter det försvunna offret som de själva har mördat.
Något i den stilen uppfattar jag det när människor klär sig i moralens strikta klädnad, men inte på något sätt låter detta eller har låtit detta, avspegla sig i sitt eget liv.
Nog är det skrattretande när människor som långt ifrån har levt i celibat själva - utan att ha varit gifta- kommer och pläderar för att man ska vänta med sex tills man är gift!
Lika förvånande och märkligt är det med folk som vet allting om allting utan att vara det minsta insatta i det de skriver eller talar om.
Tala om moralens förfall och om falska profeter! :-)
Men så tänker jag på de mördare som går i täten och letar efter det försvunna offret som de själva har mördat.
Något i den stilen uppfattar jag det när människor klär sig i moralens strikta klädnad, men inte på något sätt låter detta eller har låtit detta, avspegla sig i sitt eget liv.
Nog är det skrattretande när människor som långt ifrån har levt i celibat själva - utan att ha varit gifta- kommer och pläderar för att man ska vänta med sex tills man är gift!
Lika förvånande och märkligt är det med folk som vet allting om allting utan att vara det minsta insatta i det de skriver eller talar om.
Tala om moralens förfall och om falska profeter! :-)
söndag 17 mars 2013
Från skugga till strålkastarljus
För mig har prinsessan Lilian varit en okänd person. Därför förvånar det mig att så många verkar sörja henne och ha känt till mycket om henne.
Hennes öde måste ju fascinera. Att komma från en fattig miljö, vara utan familj och hamna som prinsessa i det svenska kungahuset är förvisso som en Askungesaga.
Men hur var åren i skuggan? Hur var det att inte få synas, men ändå finnas?
Prinsessan Lilian levde ju, trots allt, ett väletablerat och ekonomiskt säkert mycket gott liv med hus vid Medelhavet, stor villa på Djurgården och en lägenhet i London, men var ju, trots detta, en andra klassens varelse under många år.
Men så steg hon ut i ljuset, fick gifta sig och fick stråkastarljuset på sig, och även om detta inträffade sent i livet fick hon ju ändå uppleva nästan tjugo år som hustru till mannen som hade fått dölja henne så länge.
Ingen borde behöva leva i skugga, ingen borde behöva dölja sig. Alla borde ha rätten att leva i sin kärleks ljus! Men en del människor kommer alltid att finnas i skuggan och får aldrig komma upp i ljuset. Och en dag har de lämnat detta jordeliv, eventuellt med något kvarlämnat, som berättar för eftervärlden det som världen aldrig fick se.
Hennes öde måste ju fascinera. Att komma från en fattig miljö, vara utan familj och hamna som prinsessa i det svenska kungahuset är förvisso som en Askungesaga.
Men hur var åren i skuggan? Hur var det att inte få synas, men ändå finnas?
Prinsessan Lilian levde ju, trots allt, ett väletablerat och ekonomiskt säkert mycket gott liv med hus vid Medelhavet, stor villa på Djurgården och en lägenhet i London, men var ju, trots detta, en andra klassens varelse under många år.
Men så steg hon ut i ljuset, fick gifta sig och fick stråkastarljuset på sig, och även om detta inträffade sent i livet fick hon ju ändå uppleva nästan tjugo år som hustru till mannen som hade fått dölja henne så länge.
Ingen borde behöva leva i skugga, ingen borde behöva dölja sig. Alla borde ha rätten att leva i sin kärleks ljus! Men en del människor kommer alltid att finnas i skuggan och får aldrig komma upp i ljuset. Och en dag har de lämnat detta jordeliv, eventuellt med något kvarlämnat, som berättar för eftervärlden det som världen aldrig fick se.
De skrämmande lögnerna
Många gånger den senaste tiden har jag tänkt tanken att det väl är gott och väl när saker är så tydliga som att någon skriver till någon på nätet att han/hon ska skjuta honom/henne eller göra annat hemskt. Här finns ingen tvekan. Detta är nätmobbning, hot och våld.
Det är mycket värre med det andra, det subtila, det som verkar vara sant men inte är det, det som liksom ingen kan värja sig mot.
Precis som med misshandel. Om någon slår dig, då har du svart på vitt, men om någon misshandlar dig psykiskt år efter år, gröper ur ditt självförtroende och får dig att tappa livsglädjen, då kan personen ifråga gå fri.
Idag har jag varit upprörd. Anledningen är att jag såg fullständiga osakligheter serveras på en blogg i ett kommentarsfält. De gällde inte mig, men saker som finns inte så långt ifrån mig.
I fantasifulla utsvävningar har människor blivit till pedofiler, och det finns fog för anmälningar påstår kommentatorn och ja, personen ifråga verkar vara helt uppe i den rättsprocess som kan följa, enligt honom. Vad handlar det om?
Några lektioner. Det finns inte ett enda dugg i det som har framkommit i media som borde få någon att misstänka att det handlar om pedofili och sexuellt utnyttjande som denna människa insinuerar.
Då är nätet skrämmande! När vad som helst kan publiceras om vem som helst, och detta får stå oemotsagt och kanske bli till en sanning, då är vi ute på mycket djupt vatten, och då har omoralen vuxit och tagit gigantiska proportioner!
Detta borde, om något, vara straffbart!
Det är mycket värre med det andra, det subtila, det som verkar vara sant men inte är det, det som liksom ingen kan värja sig mot.
Precis som med misshandel. Om någon slår dig, då har du svart på vitt, men om någon misshandlar dig psykiskt år efter år, gröper ur ditt självförtroende och får dig att tappa livsglädjen, då kan personen ifråga gå fri.
Idag har jag varit upprörd. Anledningen är att jag såg fullständiga osakligheter serveras på en blogg i ett kommentarsfält. De gällde inte mig, men saker som finns inte så långt ifrån mig.
I fantasifulla utsvävningar har människor blivit till pedofiler, och det finns fog för anmälningar påstår kommentatorn och ja, personen ifråga verkar vara helt uppe i den rättsprocess som kan följa, enligt honom. Vad handlar det om?
Några lektioner. Det finns inte ett enda dugg i det som har framkommit i media som borde få någon att misstänka att det handlar om pedofili och sexuellt utnyttjande som denna människa insinuerar.
Då är nätet skrämmande! När vad som helst kan publiceras om vem som helst, och detta får stå oemotsagt och kanske bli till en sanning, då är vi ute på mycket djupt vatten, och då har omoralen vuxit och tagit gigantiska proportioner!
Detta borde, om något, vara straffbart!
Man skulle läsa Bamse för barnen...
för Bamse var snäll. Så sade man på 1970-talet inom S-kvinnor. Vi var noga med förebilderna, de goda exemplen, och menade att det var farligt för barnen att i serietidningar möta elakheter och våld.
Den tiden är långt, långt borta. Nu flyter våldet i både tidningar och dataspel.
Igår kväll satt jag ganska sent och letade efter något att titta på på tysk TV. Utbudet var förfärligt. Det var bara våld och mord och andra hemskheter. Till slut fastnade jag i en film som jag inte borde ha sett, det förstår jag idag, när jag förföljs av bilden av brända och mördade människor.
Det är viktigt vad vi har omkring oss och vad vi matas med. Onda människor gör oss onda, de goda och vänliga människorna väcker vår egen inneboende mjukhet och kärlek.
Därför är det viktigt att välja rätt umgänge, rätt böcker, rätt tidningar, rätt TV-program, om man kan välja. Och om man vill vara snäll!
Den tiden är långt, långt borta. Nu flyter våldet i både tidningar och dataspel.
Igår kväll satt jag ganska sent och letade efter något att titta på på tysk TV. Utbudet var förfärligt. Det var bara våld och mord och andra hemskheter. Till slut fastnade jag i en film som jag inte borde ha sett, det förstår jag idag, när jag förföljs av bilden av brända och mördade människor.
Det är viktigt vad vi har omkring oss och vad vi matas med. Onda människor gör oss onda, de goda och vänliga människorna väcker vår egen inneboende mjukhet och kärlek.
Därför är det viktigt att välja rätt umgänge, rätt böcker, rätt tidningar, rätt TV-program, om man kan välja. Och om man vill vara snäll!
Andra får solen att skina
Missmodig av det tråkiga och nedbrytande förtalet på Dagbloggen gick jag över till Facebook och vidare till Carolina Johanssons blogg.
Då började solen skina igen!
Tack för de människor som får oss att känna hopp och som ser Ljuset och verkar för detta! För dem som vandrar i sökande och i tron och lyfter fram de goda förebilderna för ett kristet liv!
Då började solen skina igen!
Tack för de människor som får oss att känna hopp och som ser Ljuset och verkar för detta! För dem som vandrar i sökande och i tron och lyfter fram de goda förebilderna för ett kristet liv!
Förtalets blogg
Det är för mig helt ofattbart att inte biskop Jan- Olof Johansson ingriper mot Dagbloggen. Var det just på grund av den egenheten, att man trodde att biskopen aldrig skulle (våga?) ingripa på det sätt hans företrädare gjorde, som gjorde att man ville ha honom som biskop i Växjö stift?
Bloggen verkar ha som syfte att svärta ner och smutskasta meningsmotståndare- och de är många.
Detta kan man till viss mån begripa, och det finns kritik som jag lugnt kan instämma i.Men, när blogginnehavaren, trots att bloggen är modererad släpper igenom de mest oanständiga anklagelser mot folk där någon också helt felaktigt relaterar förlopp inom en församling, då måste man ju undra var ansvaret hos blogginnehavaren finns.
Världen har förvisso styrts av galningar många gånger i historien. Det farliga är om dessa galningar också är verbala och kan dra med sig andra människor i sina fördomar, sina fördömanden och sina falska påståenden. Jag behöver givetvis inte påminna om 1930-talets Tyskland.
Som tur är har inte alla "galningar" fått någon makt. Det mesta stannar därför som ord på ett papper.
Får vi hoppas. För annars är det mycket illa. Att insinuera att en person kan vara pedofil och påstå att människor begår allehanda brott kan verka vederhäftigt, men hur är det om detta är taget rakt från luften och inte har någon som helst verklighetsbakgrund?
Bloggen verkar ha som syfte att svärta ner och smutskasta meningsmotståndare- och de är många.
Detta kan man till viss mån begripa, och det finns kritik som jag lugnt kan instämma i.Men, när blogginnehavaren, trots att bloggen är modererad släpper igenom de mest oanständiga anklagelser mot folk där någon också helt felaktigt relaterar förlopp inom en församling, då måste man ju undra var ansvaret hos blogginnehavaren finns.
Världen har förvisso styrts av galningar många gånger i historien. Det farliga är om dessa galningar också är verbala och kan dra med sig andra människor i sina fördomar, sina fördömanden och sina falska påståenden. Jag behöver givetvis inte påminna om 1930-talets Tyskland.
Som tur är har inte alla "galningar" fått någon makt. Det mesta stannar därför som ord på ett papper.
Får vi hoppas. För annars är det mycket illa. Att insinuera att en person kan vara pedofil och påstå att människor begår allehanda brott kan verka vederhäftigt, men hur är det om detta är taget rakt från luften och inte har någon som helst verklighetsbakgrund?
lördag 16 mars 2013
Ständigt iklädda svarta glasögon
Man måste fokusera i livet, annars blir det bara en enda stor röra. Jag har själv svårt för detta, för det blir ofta för mycket av allting, som jag tidigare har skrivit. För många kilon, för många böcker, för många aktiviteter, för många uppdrag... Och så rensar jag, och så bantar jag, för att plötsligt en dag upptäcka att jag är tillbaka i samma tillstånd igen.
Det gäller, som sagt, att fokusera. Men, det gäller också att fokusera rätt. Om man hela tiden bara ser det svarta i tillvaron blir allting mörkt och ogenomträngligt. Det kan vara ett depressivt tillstånd att man gör det. Så kan det vara ibland. Men om man hela tiden BARA lyfter fram hur hemska människor är, hur lurade folk blir, hur illa behandlade de blir, hur Svenska kyrkan bara rasar utför etcetera, då känns det förkvävande för omgivningen. Men får inte syre till slut! Särskilt inte om det bara är ett kvirrande, utan några tecken på hur man ska få en förändring till stånd på det man tycker är fel.
En del män, speciellt de som tror sig vara mest kyrkliga och rätt, fortsätter år efter år att kvirra. Men vad är felet? Är det åldern och svagheten som får dem att tappa modet och känna sig så otillräckliga att de hela tiden måste se det som eventuellt kan vara värre?
De lyfter i vart fall inte någon annan genom sina jeremiader.
Jag måste igen ha missuppfattat något.
För ska man inte visa på ljuset? Åtminstone ibland?
Det gäller, som sagt, att fokusera. Men, det gäller också att fokusera rätt. Om man hela tiden bara ser det svarta i tillvaron blir allting mörkt och ogenomträngligt. Det kan vara ett depressivt tillstånd att man gör det. Så kan det vara ibland. Men om man hela tiden BARA lyfter fram hur hemska människor är, hur lurade folk blir, hur illa behandlade de blir, hur Svenska kyrkan bara rasar utför etcetera, då känns det förkvävande för omgivningen. Men får inte syre till slut! Särskilt inte om det bara är ett kvirrande, utan några tecken på hur man ska få en förändring till stånd på det man tycker är fel.
En del män, speciellt de som tror sig vara mest kyrkliga och rätt, fortsätter år efter år att kvirra. Men vad är felet? Är det åldern och svagheten som får dem att tappa modet och känna sig så otillräckliga att de hela tiden måste se det som eventuellt kan vara värre?
De lyfter i vart fall inte någon annan genom sina jeremiader.
Jag måste igen ha missuppfattat något.
För ska man inte visa på ljuset? Åtminstone ibland?
fredag 15 mars 2013
Aborter har inget med enkönade vigslar att göra!
Jag är verkligen urtrött på denna ständiga koppling mellan att någon är abortmotståndare och motståndare till enkönade vigslar.
Var finns kopplingen mellan dessa frågor? Någon sorts allmän konservatism?
Att vara emot aborter är för många ett sätt att värna Livet! Därmed inte sagt att inte aborter i vissa fall kan vara nödvändiga.
Att vara FÖR enkönade vigslar är ett sätt att tillåta och värna kärleken.
Det är väl dessa båda som borde kopplas samman!
Detta apropå kommentarer kring den nyvalde påven i Rom.
Var finns kopplingen mellan dessa frågor? Någon sorts allmän konservatism?
Att vara emot aborter är för många ett sätt att värna Livet! Därmed inte sagt att inte aborter i vissa fall kan vara nödvändiga.
Att vara FÖR enkönade vigslar är ett sätt att tillåta och värna kärleken.
Det är väl dessa båda som borde kopplas samman!
Detta apropå kommentarer kring den nyvalde påven i Rom.
I väntan på våren
Här vilar våren i min paradisbuske utanför mitt sovrumsfönster.
Solen skiner här idag!
Solen skiner här idag!
Trevlig helg!
Sjuka sexkommentarer till fel målgrupp
Visst kan man bli väldigt trött på nätet ibland!
Sedan en tid tillbaka får jag anonyma kommentarer på norska med sexistiskt innehåll och goda råd och erbjudanden till den här bloggen. Kan tänka att det är någon halv oskuld till karl som fantiserar.
Fast det vore kanske lämpligt att skicka de fantasierna till någon annan än till en 70-årig kvinna!
Kommentarerna är skrivna på mycket gamla inlägg från början av 2011 och kommer därför bara på min e-mejl, men hamnar inte som kommentarer på bloggen, där de ändå inte hade blivit publicerade så klart!
Jag har tagit bort vissa inlägg för att jag har tänkt att det kan finnas sökord på något sätt i dem, men då dyker kommentarerna upp på nya.
Nu hade jag plockat bort kommentarsfunktionen, men så fort jag lade in den igen dök det upp ett nytt, sjukt mejl.
Det finns säkert mycket tragik dold bakom bloggskribenter, men jag tycker kanske att de borde försöka pricka rätt i sådant här sjukt trams! Jag kan ju knappast vara rätt målgrupp i min ålder!
Sedan en tid tillbaka får jag anonyma kommentarer på norska med sexistiskt innehåll och goda råd och erbjudanden till den här bloggen. Kan tänka att det är någon halv oskuld till karl som fantiserar.
Fast det vore kanske lämpligt att skicka de fantasierna till någon annan än till en 70-årig kvinna!
Kommentarerna är skrivna på mycket gamla inlägg från början av 2011 och kommer därför bara på min e-mejl, men hamnar inte som kommentarer på bloggen, där de ändå inte hade blivit publicerade så klart!
Jag har tagit bort vissa inlägg för att jag har tänkt att det kan finnas sökord på något sätt i dem, men då dyker kommentarerna upp på nya.
Nu hade jag plockat bort kommentarsfunktionen, men så fort jag lade in den igen dök det upp ett nytt, sjukt mejl.
Det finns säkert mycket tragik dold bakom bloggskribenter, men jag tycker kanske att de borde försöka pricka rätt i sådant här sjukt trams! Jag kan ju knappast vara rätt målgrupp i min ålder!
Polisanmälan
Du Anonyme som skickar kommentarer till mig på norska.
Jag har sparat alla dina kommentarer och polisanmäler dig nu!
Jag är inte ett dugg intresserad av ditt sexliv!
Jag har sparat alla dina kommentarer och polisanmäler dig nu!
Jag är inte ett dugg intresserad av ditt sexliv!
torsdag 14 mars 2013
Tillbaka
Klockan har vridits tillbaka till vintern. Fågelkvittret har upphört. Takdroppet har frusit till is. De små spirande vårblommorna har täckts av snö.
Skönt att man slipper köra till ett jobb i vart fall! Fritidsaktiviteter kan avbokas!
Skönt att man slipper köra till ett jobb i vart fall! Fritidsaktiviteter kan avbokas!
onsdag 13 mars 2013
Det sega livet
Ibland känns livet segt. Som att stå i tjära eller gå i kvicksand. Man kan inte röra sig, och man sjunker.
Om detta sedan är framkallat av yttre orsaker eller enbart är av endogen karaktär har egentligen ingen större betydelse. Tillståndet är jobbigt.
Just nu känns det som om jag hade kedjor kring benen, jag kan inte påverka omständigheter runt mig som jag skulle önska.
Regeringen verkar blunda för de faktiska förhållandena i vårt samhälle. Det är inte enbart ungdomar utan gymnasiekompetens som är arbetslösa, utan hela arbetslivet verkar ligga i träda, och det mest framträdande som händer är ju varsel och uppsägningar, medan moderaterna framhärdar i att äldre ska stanna kvar så länge som möjligt på arbetsplatserna. Behövs det inte lite rotation?
Vi är mycket långt från det Sverige som jag växte upp i under en tid som verkar vara ljusår ifrån idag.
Samtidigt som segheten har fångat mig, måste jag hålla ångan uppe inför sommaren, och de förfrågningar som kommer om guidningar.
Jag känner det inte som om jag tar jobbet från någon annan här, för jag vet att min kompetens är värdefull.
Om detta sedan är framkallat av yttre orsaker eller enbart är av endogen karaktär har egentligen ingen större betydelse. Tillståndet är jobbigt.
Just nu känns det som om jag hade kedjor kring benen, jag kan inte påverka omständigheter runt mig som jag skulle önska.
Regeringen verkar blunda för de faktiska förhållandena i vårt samhälle. Det är inte enbart ungdomar utan gymnasiekompetens som är arbetslösa, utan hela arbetslivet verkar ligga i träda, och det mest framträdande som händer är ju varsel och uppsägningar, medan moderaterna framhärdar i att äldre ska stanna kvar så länge som möjligt på arbetsplatserna. Behövs det inte lite rotation?
Vi är mycket långt från det Sverige som jag växte upp i under en tid som verkar vara ljusår ifrån idag.
Samtidigt som segheten har fångat mig, måste jag hålla ångan uppe inför sommaren, och de förfrågningar som kommer om guidningar.
Jag känner det inte som om jag tar jobbet från någon annan här, för jag vet att min kompetens är värdefull.
tisdag 12 mars 2013
S har fortfarande en DDR-light stil!
Nu går tongångarna höga på S-bloggarna för att en journalist och en professor har skrivit en bok om Håkan Juholts tid som partiledare.
Det ska anmälas hit och dit och de är ytterst upprörda över programmet i Agenda, där boken presenterades.
Just så! Det var därför jag lämnade det partiet!
Jag gillar inte DDR-stuket att tysta de misshagliga som kommer fram både här och på många, många andra ställen.
För övrigt anser jag nog med min mycket långa erfarenhet av S att de absolut är de sista som ska tala om vänskapskorruption!
Det ska anmälas hit och dit och de är ytterst upprörda över programmet i Agenda, där boken presenterades.
Just så! Det var därför jag lämnade det partiet!
Jag gillar inte DDR-stuket att tysta de misshagliga som kommer fram både här och på många, många andra ställen.
För övrigt anser jag nog med min mycket långa erfarenhet av S att de absolut är de sista som ska tala om vänskapskorruption!
Inga kommentarer tillåts
På grund av en del återkommande, sjuka kommentarer på norska stryper jag för närvarande kommentarsfunktionen.
Gud finns- trots kyrkan!
Egentligen är jag rejält trött på Svenska kyrkan just nu. Mina erfarenheter från dess inre är ju också till största delen negativa.
Men ändå finns det klara ljuspunkter som gör att institutionen är värd att bevara.
För närvarande går jag inte på gudstjänster, utan inskränker mig till TV-gudstjänsten på söndagarna. Det är något i prästrollen som stöter bort mig, som om några hade tagit patent på Gud och ansåg sig värda mer än andra i stället för att vara de tjänare de borde vara.
-JAG välsignar dig!
Nej, jag kan vara utan en prästs välsignelse. Gud finns för mig oavsett om prästen välsignar mig eller ej, och de där andra vidskepliga spektaklen som de håller på med i kyrkan tror jag inte en sekund på. Att nedkalla någon genom hokus-pokus ligger för mig på ett ytterst primitivt stadium.
Jag kan inte se kyrkans maktapparat som något annat än just en maktapparat, fastvuxen sedan ett par årtusende och till gagn för dem som har makten och för andras syndastämplar och olycka.
Men jag kan ändå tänka mig att vara med i kyrkliga sammanhang här på min hemort. Bara jag slipper den centrala maktöverbyggnaden.
Sedan kan de små männen sitta och hålla om varandra i bloggvärlden medan de förskräcks över något så fasansfullt (fortfarande!) som att kvinnor har dristat sig att tro att de kan vara gudarepresentanter i kyrkan och dessutom fått medhåll! Stackarna, deras värld har ju rasat samman, och nu har de bara varandra att klamra sig fast vid i sin ynkedom och förlorade - eller delade- glans.
De kan väl dock glädja sig över att en del församlingar blomstrar, troligen på grund av den gemensamma fördomsfullheten hos dess medlemmar!
Jag tror på Gud/Kristus, men knappast på kyrkan och dess självpåtagna, överlägsna roll!
Men ändå finns det klara ljuspunkter som gör att institutionen är värd att bevara.
För närvarande går jag inte på gudstjänster, utan inskränker mig till TV-gudstjänsten på söndagarna. Det är något i prästrollen som stöter bort mig, som om några hade tagit patent på Gud och ansåg sig värda mer än andra i stället för att vara de tjänare de borde vara.
-JAG välsignar dig!
Nej, jag kan vara utan en prästs välsignelse. Gud finns för mig oavsett om prästen välsignar mig eller ej, och de där andra vidskepliga spektaklen som de håller på med i kyrkan tror jag inte en sekund på. Att nedkalla någon genom hokus-pokus ligger för mig på ett ytterst primitivt stadium.
Jag kan inte se kyrkans maktapparat som något annat än just en maktapparat, fastvuxen sedan ett par årtusende och till gagn för dem som har makten och för andras syndastämplar och olycka.
Men jag kan ändå tänka mig att vara med i kyrkliga sammanhang här på min hemort. Bara jag slipper den centrala maktöverbyggnaden.
Sedan kan de små männen sitta och hålla om varandra i bloggvärlden medan de förskräcks över något så fasansfullt (fortfarande!) som att kvinnor har dristat sig att tro att de kan vara gudarepresentanter i kyrkan och dessutom fått medhåll! Stackarna, deras värld har ju rasat samman, och nu har de bara varandra att klamra sig fast vid i sin ynkedom och förlorade - eller delade- glans.
De kan väl dock glädja sig över att en del församlingar blomstrar, troligen på grund av den gemensamma fördomsfullheten hos dess medlemmar!
Jag tror på Gud/Kristus, men knappast på kyrkan och dess självpåtagna, överlägsna roll!
måndag 11 mars 2013
söndag 10 mars 2013
Vad vill Mp i invandrarpolitiken?
Jag blir irriterad så att det kryper i mig när jag hör att människor som har bott här i tio år illegalt borde få stanna för att de har bott här i tio år.
Illegalt! Olaglighet är inget asylskäl!
Vi har ingen fri invandring i det här landet. Det finns lagar som alla har skyldighet att följa, även de som tycker att lagarna är löjliga. Jag kan inte köra i 90 km på en väg där hastigheten är 40 km i timmen ens om jag anser att man borde kunna köra i 90 km.
Man kan inte heller- egentligen- låta bli att betala skatt för att man tycker att det är löjligt. Ja, det finns ju en del som gör det förstås...
Att kräva uppehållstillstånd för dem som har uppehållit sig här länge olagligt är faktiskt att förespråka en sorts anarki, då inga lagar och regler gäller.Vill Mp ha ett sådant land?
Om någon verkligen riskerar tortyr och förföljelse i sitt hemland då SKA de ha asyl enligt svensk lag. Får de inte detta får man gå på myndigheten som felbedömer. Detta handlar om JO-ärenden.
Människor måste ta ett ansvar! Vi har rättigheter, men man har också skyldigheter i ett samhälle. Detta borde även de till synes omogna miljöpartisterna begripa! Kommer man hit på osäkra kort måste man också räkna med att det kan bli ett avslag.
Vi har inte resurser till dem vi tar hit! Det finns inte bostäder, arbeten eller riktig undervisning. Ska vi ta hit människor som vi inte kan dra försorg om, som inte ens har några lagliga skäl att stanna? Vad är det för konstig moral att förespråka det? Vem vinner på det?
Illegalt! Olaglighet är inget asylskäl!
Vi har ingen fri invandring i det här landet. Det finns lagar som alla har skyldighet att följa, även de som tycker att lagarna är löjliga. Jag kan inte köra i 90 km på en väg där hastigheten är 40 km i timmen ens om jag anser att man borde kunna köra i 90 km.
Man kan inte heller- egentligen- låta bli att betala skatt för att man tycker att det är löjligt. Ja, det finns ju en del som gör det förstås...
Att kräva uppehållstillstånd för dem som har uppehållit sig här länge olagligt är faktiskt att förespråka en sorts anarki, då inga lagar och regler gäller.Vill Mp ha ett sådant land?
Om någon verkligen riskerar tortyr och förföljelse i sitt hemland då SKA de ha asyl enligt svensk lag. Får de inte detta får man gå på myndigheten som felbedömer. Detta handlar om JO-ärenden.
Människor måste ta ett ansvar! Vi har rättigheter, men man har också skyldigheter i ett samhälle. Detta borde även de till synes omogna miljöpartisterna begripa! Kommer man hit på osäkra kort måste man också räkna med att det kan bli ett avslag.
Vi har inte resurser till dem vi tar hit! Det finns inte bostäder, arbeten eller riktig undervisning. Ska vi ta hit människor som vi inte kan dra försorg om, som inte ens har några lagliga skäl att stanna? Vad är det för konstig moral att förespråka det? Vem vinner på det?
Kvinnorna ska kväsas och förvandlas till objekt
Är jag ensam om att se utvecklingstendenserna?
Kvinnor börjar osynliggöras på ett ganska otäckt sätt i Sverige. Mer och mer.
Ett tydligt exempel är väl finalen på Melodifestivalen. Tror någon att det bara är män som är värda att vara med där?
Okey Louise Hoffsten, men hon är tillräckligt gammal för att vara relativt oförarglig.
Men de unga, snygga tjejerna åkte ur tävlingen fortare än kvickt.
Kvinnor är avundsjuka på kvinnor. De ser hellre att män kommer fram. Vi är mycket, mycket långt från 1970-talets kvinnokamp och systerskap idag.
Och de unga kvinnorna ställer upp på att vara sexobjekt genom att exponera sig själva som sådana och tro att detta och bara detta är framgångsvägen för dem.
Du kan se tendensen till ett kvinnoförsvinnande även på bloggarnas kommentarsfält, där kvinnorna blir färre och färre, i vart fall på de bloggar jag själv läser. Männen tar över!
Vi tenderar omärkligt att gå tillbaka på en gammal kvinnoroll, där kvinnan är till för att behaga och beundra mannen.
Vad gör ni åt det tjejer?
Är det så ni vill ha er framtid? Som lismande objekt till självgoda, självupptagna karlar?
Kvinnor börjar osynliggöras på ett ganska otäckt sätt i Sverige. Mer och mer.
Ett tydligt exempel är väl finalen på Melodifestivalen. Tror någon att det bara är män som är värda att vara med där?
Okey Louise Hoffsten, men hon är tillräckligt gammal för att vara relativt oförarglig.
Men de unga, snygga tjejerna åkte ur tävlingen fortare än kvickt.
Kvinnor är avundsjuka på kvinnor. De ser hellre att män kommer fram. Vi är mycket, mycket långt från 1970-talets kvinnokamp och systerskap idag.
Och de unga kvinnorna ställer upp på att vara sexobjekt genom att exponera sig själva som sådana och tro att detta och bara detta är framgångsvägen för dem.
Du kan se tendensen till ett kvinnoförsvinnande även på bloggarnas kommentarsfält, där kvinnorna blir färre och färre, i vart fall på de bloggar jag själv läser. Männen tar över!
Vi tenderar omärkligt att gå tillbaka på en gammal kvinnoroll, där kvinnan är till för att behaga och beundra mannen.
Vad gör ni åt det tjejer?
Är det så ni vill ha er framtid? Som lismande objekt till självgoda, självupptagna karlar?
Att nysta i det förflutna
Det är fascinerande att bli gammal, för gamla minnen dyker helt oväntat upp ibland.
Så såg jag något igår som påminde mig om att jag fick en blå cykel av min farfar, det var nog när jag fyllde fem år. Cykeln var för stor för mig så jag fick ha en klyka som sänkte sadeln. På den tiden fanns det nog inga sådana där mindre cyklar.
Det var ju jättesnällt av honom att ge mig en cykel, för han hade inte mycket pengar vad jag vet!
Jag har jobbat på ganska många ställen och träffat många människor, väldigt många människor. För drygt tretton år sedan återvände jag hit till Blekinge efter att ha dubbelbott i nio år med lägenheter på de andra ställena.
Nu är det snart studentträff- 50 års jubileum. Då kommer det på nytt att bli en sorts tidskullerbytta för mig och säkert för många andra. En del av de gamla klasskamraterna har flyttat från Malmö-området, men förvånansvärt många bor kvar. Tänk att bo kvar där i trakterna av mina föräldrars hus. Så konstigt det skulle vara.
På alla de ställen jag har varit finns något av mig kvar, också i relationerna. Och ibland dyker det upp någon eller något som får mig att minnas en lång rad av gamla händelser.
Jag skulle nog behöva nysta och reda ut en massa garnändar från många platser och tider. Försöka förstå och försöka se orsak och verkan i det som hände.
Mitt hus har jag haft i snart 31 år. Den fasta punkten har jag varit noga med att behålla.
Så såg jag något igår som påminde mig om att jag fick en blå cykel av min farfar, det var nog när jag fyllde fem år. Cykeln var för stor för mig så jag fick ha en klyka som sänkte sadeln. På den tiden fanns det nog inga sådana där mindre cyklar.
Det var ju jättesnällt av honom att ge mig en cykel, för han hade inte mycket pengar vad jag vet!
Jag har jobbat på ganska många ställen och träffat många människor, väldigt många människor. För drygt tretton år sedan återvände jag hit till Blekinge efter att ha dubbelbott i nio år med lägenheter på de andra ställena.
Nu är det snart studentträff- 50 års jubileum. Då kommer det på nytt att bli en sorts tidskullerbytta för mig och säkert för många andra. En del av de gamla klasskamraterna har flyttat från Malmö-området, men förvånansvärt många bor kvar. Tänk att bo kvar där i trakterna av mina föräldrars hus. Så konstigt det skulle vara.
På alla de ställen jag har varit finns något av mig kvar, också i relationerna. Och ibland dyker det upp någon eller något som får mig att minnas en lång rad av gamla händelser.
Jag skulle nog behöva nysta och reda ut en massa garnändar från många platser och tider. Försöka förstå och försöka se orsak och verkan i det som hände.
Mitt hus har jag haft i snart 31 år. Den fasta punkten har jag varit noga med att behålla.
Akvarellmålning från området där vi bodde i Flemingsberg i Huddinge kommun.
lördag 9 mars 2013
Nu ska jag måla...
Just nu skulle jag ha suttit på Bergslagskrogen och ätit panerad spätta, tror jag det var, och sedan skulle jag har varit på årsmöte i Skrivarklubben i vars valberedning jag sitter.
Men jag orkade inte...
Det är det där med varannandagsmänniskan och orken.
Igår körde jag fram och tillbaka till Lund och tillbringade en mysig eftermiddag hos min son, hans hustru och deras två katter.
I torsdags guidade jag nyanställda i Ronneby kommun, och på onsdagen provkörde jag guideturen.
Och nu är jag bara trött. Har bestämt mig för att stanna hemma och inne idag och måla lite akvarell och läsa lite böcker.
Det finns mejl om önskade guideturer, som jag bör besvara, men jag gör det i morgon... Måste dessutom fundera på priset på privat guidning av australiensare som vill besöka sina anfäders jord.
Det är mycket med det jordiska... Mycket är roligt. Men åldern tar ut sin rätt.
Nu närmar sig vårt 50-års jubileum till studenten och gamla klasskamrater ringer. Idag har jag talat med en som jag har haft kontakt med efter skolan och också gjort ett par resor tillsammans med. Det är fint med gamla vänner! Det är som att rutscha tillbaka femtio år när man pratar med dem.
Och det finns en annan sorts trygghet i de relationerna än i de nya. Eller är det kanske för att de är skånskor?
Men jag orkade inte...
Det är det där med varannandagsmänniskan och orken.
Igår körde jag fram och tillbaka till Lund och tillbringade en mysig eftermiddag hos min son, hans hustru och deras två katter.
I torsdags guidade jag nyanställda i Ronneby kommun, och på onsdagen provkörde jag guideturen.
Och nu är jag bara trött. Har bestämt mig för att stanna hemma och inne idag och måla lite akvarell och läsa lite böcker.
Det finns mejl om önskade guideturer, som jag bör besvara, men jag gör det i morgon... Måste dessutom fundera på priset på privat guidning av australiensare som vill besöka sina anfäders jord.
Det är mycket med det jordiska... Mycket är roligt. Men åldern tar ut sin rätt.
Nu närmar sig vårt 50-års jubileum till studenten och gamla klasskamrater ringer. Idag har jag talat med en som jag har haft kontakt med efter skolan och också gjort ett par resor tillsammans med. Det är fint med gamla vänner! Det är som att rutscha tillbaka femtio år när man pratar med dem.
Och det finns en annan sorts trygghet i de relationerna än i de nya. Eller är det kanske för att de är skånskor?
En av höstens akvarellmålningar.
fredag 8 mars 2013
torsdag 7 mars 2013
Ich bin eine von denen, die von Fredrik Reinfeldt geliebt sein müssen..
så presenterade jag mig på årets kurs i tyska på Linnéuniversitetet i Växjö. Det vill säga på svenska att jag måste vara en av dem som måste vara älskad av Fredrik Reinfeldt.... för jag jobbar ju fortfarande, trots att jag har fyllt 70 år.
Och det verkar bli mer och mer jobb!
Men, samtidigt har jag en längtan efter ro och stillhet, efter att göra ingenting, bara sitta som tjuren Ferdinand och lukta på blommorna. Möjligtvis måla dem i akvarell.
Idag har jag haft årets första guidning, denna var för nyanställda i vår kommun. Och så passade jag på att vara med på den inledande föreläsningen av förvaltningscheferna. Lunch fick jag också på en av mina favoritrestauranger i Brunnsparken!
Men nu är jag trött, för jag fick också förbereda mig igår och läsa på om de olika institutionerna och provköra turen.
Och det verkar bli mer och mer jobb!
Men, samtidigt har jag en längtan efter ro och stillhet, efter att göra ingenting, bara sitta som tjuren Ferdinand och lukta på blommorna. Möjligtvis måla dem i akvarell.
Idag har jag haft årets första guidning, denna var för nyanställda i vår kommun. Och så passade jag på att vara med på den inledande föreläsningen av förvaltningscheferna. Lunch fick jag också på en av mina favoritrestauranger i Brunnsparken!
Men nu är jag trött, för jag fick också förbereda mig igår och läsa på om de olika institutionerna och provköra turen.
onsdag 6 mars 2013
Var finns Moderaternas verklighet?
Snart orkar jag knappt ens lyssna på Moderaternas dumheter. Ja, detta säger jag fastän mitt nya parti är i allians med dem. Men Moderaternas idéer verkar vara helt borta från verkligheten.
En till synes trött Fredrik Reinfeldt fortsätter med sitt mantra om arbetslinjen, fast det numera är många fler som förlorar jobb än hittar jobb i Sverige.Och nu verkar de ha kommit på en lysande idé till, nämligen att folk ska jobba ÄNNU längre och få lägre skatt redan från 64 års ålder.
Ja, det gäller ju att ha kvar de gamla stofilerna och proppa igen arbetsmarknaden för de yngre som saknar jobb!
Det hela är så dumt så man undrar ju vad de har i huvudena! Och rörigt är det också i Alliansen med den ständigt smilande Annie Lööf, som inte tycks ha riktig koll på sina fantasifulla medlemmar och så folkpartisterna med sina betyg som de tror att människor blir bättre av och med sin iskalla feminism.
Usch! Vad jag är trött på denna konstiga svenska politik!
Och nu är visst vargen utanför Ystad!? Samma varg eller hur många har vi här?
En till synes trött Fredrik Reinfeldt fortsätter med sitt mantra om arbetslinjen, fast det numera är många fler som förlorar jobb än hittar jobb i Sverige.Och nu verkar de ha kommit på en lysande idé till, nämligen att folk ska jobba ÄNNU längre och få lägre skatt redan från 64 års ålder.
Ja, det gäller ju att ha kvar de gamla stofilerna och proppa igen arbetsmarknaden för de yngre som saknar jobb!
Det hela är så dumt så man undrar ju vad de har i huvudena! Och rörigt är det också i Alliansen med den ständigt smilande Annie Lööf, som inte tycks ha riktig koll på sina fantasifulla medlemmar och så folkpartisterna med sina betyg som de tror att människor blir bättre av och med sin iskalla feminism.
Usch! Vad jag är trött på denna konstiga svenska politik!
Och nu är visst vargen utanför Ystad!? Samma varg eller hur många har vi här?
tisdag 5 mars 2013
Här trivs jag!
Passade på att ta bilder utanför och inne.
Jag gillar det universitetet, och jag har läst många kurser där!
Sveriges ekonomi är god- men människor saknar ett arbete
Mantrat att satsa på arbetslinjen ter sig alltmer löjligt. Hur kan man satsa på arbete som inte längre finns?
Nu varslar Telenor 344 anställda i Karlskrona. De ska visserligen, enligt utsago, erbjudas jobb på annat håll, men det är väl inte alltid så lätt att flytta.
På något sätt mörkar politiker de faktiska förhållandena i landet genom att påstå att det är outbildade ungdomar som saknar jobb. Så är det ju långt ifrån enbart. Massor av akademiker går utan jobb eller arbetar i jobb som egentligen är långt under deras faktiska kompetens. Men det är väl enklare att låtsas som om allt skulle lösa sig om bara de mest lågutbildade skaffade sig mera utbildning.Och erbjuda utbildning för att kamouflera bristen på jobbmöjligheter.
Och människor bara tiger inför de här flosklerna.
Visst, konjunkturen är internationell, men samtidigt har samhället på något sätt blivit så storskaligt att de där försörjningsmöjligheterna som förr var naturliga nämligen att man skaffade sig en firma eller en affär inte längre känns så genomförbara.
Vi kan ju se hur många invandrare försörjer sig när de har kommit hit. De startar en pizzeria, en restaurang eller en affär. Svenskfödda tänker inte alltid i de banorna.
Det här samhället börjar skrämma mig. Det har fått en struktur där vi är oändligt sårbara. Samtidigt som familjer ses som mindre nödvändiga har det sociala, samhälleliga skyddsnätet minskat drastiskt.
Jag tror att det gäller att bygga upp familjernas starka band igen. Det var i den insikten jag gick över från fp och blev kristdemokrat.
70-talets kvinnofrigörelse lurade oss nog rejält i vissa avseenden. Den räknade bara med starka och osårbara individer.
Nu varslar Telenor 344 anställda i Karlskrona. De ska visserligen, enligt utsago, erbjudas jobb på annat håll, men det är väl inte alltid så lätt att flytta.
På något sätt mörkar politiker de faktiska förhållandena i landet genom att påstå att det är outbildade ungdomar som saknar jobb. Så är det ju långt ifrån enbart. Massor av akademiker går utan jobb eller arbetar i jobb som egentligen är långt under deras faktiska kompetens. Men det är väl enklare att låtsas som om allt skulle lösa sig om bara de mest lågutbildade skaffade sig mera utbildning.Och erbjuda utbildning för att kamouflera bristen på jobbmöjligheter.
Och människor bara tiger inför de här flosklerna.
Visst, konjunkturen är internationell, men samtidigt har samhället på något sätt blivit så storskaligt att de där försörjningsmöjligheterna som förr var naturliga nämligen att man skaffade sig en firma eller en affär inte längre känns så genomförbara.
Vi kan ju se hur många invandrare försörjer sig när de har kommit hit. De startar en pizzeria, en restaurang eller en affär. Svenskfödda tänker inte alltid i de banorna.
Det här samhället börjar skrämma mig. Det har fått en struktur där vi är oändligt sårbara. Samtidigt som familjer ses som mindre nödvändiga har det sociala, samhälleliga skyddsnätet minskat drastiskt.
Jag tror att det gäller att bygga upp familjernas starka band igen. Det var i den insikten jag gick över från fp och blev kristdemokrat.
70-talets kvinnofrigörelse lurade oss nog rejält i vissa avseenden. Den räknade bara med starka och osårbara individer.
Vargen kan stanna i Norrland!
Säkert är jag inte ensam om att vara trött på förvirrade vargar som letar efter en partner i olika villaträdgårdar.
Vad har hänt med den svenska vargstammen? Det kan väl inte vara naturligt att de ränner runt i tätorterna och står och glor på folk på några meters avstånd eller nappar till sig någon liten hund på promenad.
Nej, så här vill jag inte ha det! Jag ser med vemod att det samhälle där man inte hade vargar, inte hade gruppvåldtäkter, där gamla inte blev rånade, speciellt inte mitt på dagen, och där människor betraktades som värdefulla för jobb, nu har försvunnit.
Låt vargarna vara i Norrland, om vi nu absolut ska ha dem här, där finns stora skogar att ströva i och säkert också flera partners än det finns i en trädgård i Ronneby!
Vad har hänt med den svenska vargstammen? Det kan väl inte vara naturligt att de ränner runt i tätorterna och står och glor på folk på några meters avstånd eller nappar till sig någon liten hund på promenad.
Nej, så här vill jag inte ha det! Jag ser med vemod att det samhälle där man inte hade vargar, inte hade gruppvåldtäkter, där gamla inte blev rånade, speciellt inte mitt på dagen, och där människor betraktades som värdefulla för jobb, nu har försvunnit.
Låt vargarna vara i Norrland, om vi nu absolut ska ha dem här, där finns stora skogar att ströva i och säkert också flera partners än det finns i en trädgård i Ronneby!
måndag 4 mars 2013
Mina smärtande album
Igår skulle jag leta efter foton som jag skulle ha som inspiration på akvarellkursen. I de fotoalbum där jag tog bilder fanns de vänner som dog senast. Det var inga gamla människor utan en var yngre än jag och en var cirka tio år äldre. Ja, okey, det senare är kanske gammalt, men för mig var hon ung. En god väninna sedan många år som jag talade med var eller varannan dag i telefonen.
Den sista gången jag ringde henne var hon så trött, och sade att hon skulle ringa mig när hon mådde bättre. Hon ringde aldrig. Hon dog i stället. Hennes son meddelade mig.
Men det är inte bara kort från döda som finns bland mina bilder. Även korten från dem som jag var tvungen att lämna och inte längre finns i min närhet finns där. Kort som ibland hugger till när jag ser på dem.
I natt gav Gud mig ett möte i drömmen med en person ifrån mitt förflutna. Det var en glad och livlig person med stora gester i samtalet. Och när jag vaknade insåg jag att den bilden nog inte stämde idag, för det var nog en betydligt äldre människa som jag skulle ha mött idag. Precis som jag själv är äldre, så klart.
Tiden går ifrån oss ibland. Den rinner som sand genom våra fingrar, och ibland låter vi det bara ske...Oförmögna till något annat.
Den sista gången jag ringde henne var hon så trött, och sade att hon skulle ringa mig när hon mådde bättre. Hon ringde aldrig. Hon dog i stället. Hennes son meddelade mig.
Men det är inte bara kort från döda som finns bland mina bilder. Även korten från dem som jag var tvungen att lämna och inte längre finns i min närhet finns där. Kort som ibland hugger till när jag ser på dem.
I natt gav Gud mig ett möte i drömmen med en person ifrån mitt förflutna. Det var en glad och livlig person med stora gester i samtalet. Och när jag vaknade insåg jag att den bilden nog inte stämde idag, för det var nog en betydligt äldre människa som jag skulle ha mött idag. Precis som jag själv är äldre, så klart.
Tiden går ifrån oss ibland. Den rinner som sand genom våra fingrar, och ibland låter vi det bara ske...Oförmögna till något annat.
Snart är det riktig vår- igen!
söndag 3 mars 2013
Förbjud tortyrredskap i psykvården!
När jag var nitton år gammal, arbetade jag för första gången som vikarierande vårdare på ett mentalsjukhus i en av våra större städer. Jag växte upp i ett skyddat villaområde i Limhamns församling i Malmö, och upplevelsen av sjukhusmiljön var chockartad. Det var en värld som jag inte hade kunnat föreställa mig fanns. Detta betyder inte att det inte fanns snälla och vänliga människor ibland den ordinarie personalen, för det fanns det så klart. Men systemet! Och metoderna! Tvångsmedicinering. Inlåsning. Bältesläggning, fast detta senare var faktiskt inte så vanligt, men det fanns. Har det blivit vanligare nu?
När man idag kan höra på nyheterna att bältesläggning FORTFARANDE FÖREKOMMER och att man lägger unga, ångestladdade människor fastspända i dagar, ja veckor, börjar man ju undra om psykvården är någon sorts tortyr för de intagna.
Detta måste förbjudas! Absolut!
Jag har själv vaktat unga människor, när jag jobbade som vårdare, som var självskadebenägna och som inte var lagda i bälte. Det handlar ju om tillgång på personal.
Det ska bli mycket spännande att lyssna på Agenda ikväll! Den här sortens metoder är definitivt inte vård! De borde bestraffas!
Hur kan man ens komma på idén att lägga ångestladdade människor fastspända? Säger det inte sig självt att detta bara ökar ångesten? Är det sadister eller idioter som arbetar inom svensk psykvård? En normal människa kan väl inte tro att den sortens metoder botar någon ?
När man idag kan höra på nyheterna att bältesläggning FORTFARANDE FÖREKOMMER och att man lägger unga, ångestladdade människor fastspända i dagar, ja veckor, börjar man ju undra om psykvården är någon sorts tortyr för de intagna.
Detta måste förbjudas! Absolut!
Jag har själv vaktat unga människor, när jag jobbade som vårdare, som var självskadebenägna och som inte var lagda i bälte. Det handlar ju om tillgång på personal.
Det ska bli mycket spännande att lyssna på Agenda ikväll! Den här sortens metoder är definitivt inte vård! De borde bestraffas!
Hur kan man ens komma på idén att lägga ångestladdade människor fastspända? Säger det inte sig självt att detta bara ökar ångesten? Är det sadister eller idioter som arbetar inom svensk psykvård? En normal människa kan väl inte tro att den sortens metoder botar någon ?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)