Vid min huvudgärd

I dag ska du få en inblick i mitt allra heligaste nämligen hur det ser ut på väggen snett ovanför min huvudgärd i sovrummet. Där finns en del saker som har följt mig i många år.

Längst upp sitter en Kristusikon, som jag en gång, för många år sedan, fick som en sådan där artighetspresent som välkomnande från en församling när jag var nytillträdd rektor i Oskarshamn. Så småningom kom ikonen att betyda en del för mig, så jag tog med den när jag lämnade skolan, och sedan dess har den suttit vid min säng. Till höger om denna finns ett inramat kort, som jag själv har köpt, plus några lappar med böner som jag har tagit när prästen bad oss ta sådana från en skål i kyrkan, också det för många år sedan.
Under dessa till vänster sitter en lapp där det står "Räkna glädjeämnena!" och vid sidan om denna finns den välkända tavlan med barnen och skyddsängeln, som jag först hade som barn, men som sedan satt över min mors nattduksbord, liksom bilden med madonnan och barnet som tillhörde min mor. Dessa ärvde jag efter hennes bortgång. Under madonnan finns ett litet kors, som har suttit vid min säng sedan jag fick det till konfirmationen av en nu avliden kusin. Sedan har jag två små tavlor med text, Franciscus bön och Tio Guds bud och under  dessa ett urklipp med text om vad mitt namn betyder. Till höger har jag en tavla med två barn som också är från mitt barndomshem. Det som hänger ner är min guidebricka som certifierad guide i Karlskrona, men den hänger där enbart av praktiska skäl för att jag ska veta var den är.

Egentligen är väl föremålen på den här väggen rätt intressanta, eller hur? Jag tror knappast att de gör mig till en bättre människa, men vem vet, de kanske påverkar mina nattliga drömmar?