Jag brukar undvika att kommentera på de två kyrkliga bloggar jag ofta följer, men ibland kan jag inte låta bli. Så lade jag in en kommentar- ja, den var ganska vass- på Dagbloggen och genast fanns det de som satte klorna i mig. Då tog jag bort kommentaren.
Sedan lade jag ut ett påpekande om att Åke Bonnier borde ta bort de oförskämdheter som skrivs om honom i kommentarsfältet på hans inlägg och undrade om LFL (med sina subtila nedvärderingar) nu hade slutat harva på S-bloggarna och därför höll på där i stället.
För mig, som före detta socialdemokrat, är det mycket svårt att få ihop en klassisk, snarast fundamentalistisk, kristendom med socialdemokratisk ideologi. Men en del kan visst med lätthet sitta på flera stolar samtidigt!
Som ett tystande av mig bemötte då genast LFL mig med privata anspelningar om att jag hade problem med känslorna för honom och att som man bäddar får man ligga. Jodå, jag har visst problem med känslorna! Något värre än hans uppträdande i vår relation har jag nämligen aldrig varit med om! Aldrig har någon tidigare gått ut och försökt förstöra för mig i viktiga delar av mitt sociala nätverk; partikamrater, en anhörig och en av mina bästa väninnor har fått motta förtal om mig. Finns det någon som inte skulle bli känslomässigt berörd av detta? Och jag hade inte haft en aning om detta om de inte hade berättat det för mig!
Och vad gäller att jag borde tiga så var ju den önskan mera konkret här hemma när han satte händerna för öronen och sade "Bla,bla,bla,bla..." ibland när jag försökte säga emot honom.
Så visst, det är helt riktigt det som står på Åke Bonniers blogg! Jag har stora problem med mina känslor för LFL! Men det är inga positiva känslor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar