Jag kom att tänka på en ganska rolig historia. Tillsammans med en släkting mötte jag en man som berättade att hans dotter och hennes man hade köpt hus i vår by, där hon var uppvuxen. Min anhöriga såg inte imponerad ut, utan snarast som om en hemsk olycka måste ha drabbat dem. Fast här, kanske för all deras framtid?
Ungefär så känner jag mig när någon berättar att de har levt med samma man i 40-50 år. Det skulle jag aldrig klara av! Inte heller hade jag klarat av att vara på samma jobb i bortåt fyrtio år. Och frågan är väl om de hade klarat av att ha mig där så länge. :-)
Men å andra sidan måste man ju säga en sak.
Det är kanske inte så svårt att få en man intresserad av sig eller att själv bli intresserad av EN man. Inte heller var det förr så svårt att hitta ett jobb.
Men att hitta flera män och flera jobb, det kräver faktiskt lite mer. Många får aldrig mer än ett jobb, hur många andra de än söker. Och en del lever kvar i risiga förhållanden/äktenskap för att de inte har några alternativ. Sådan är ju faktiskt verkligheten!
Därmed inte sagt att det inte finns några bra äktenskap, som har varat länge. Om jag tänker efter lite kanske jag hittar något jag känner till...
1 kommentar:
Det beror väl på mannen och jobbet? En del människor och arbetsplatser vill man göra längre resor med - utan för att den skull jämföra dem i andra bemärkelser. Jag känner människor som har jobbat på samma ställe i nästan 20 år men som bytt arbetsuppgifter, och därigenom utvecklats. När det gäller äktenskap är kanske en liknande utveckling möjlig. Jag vet att jag i det här läget inte skulle ha något emot 22 år till som gift med min man i alla fall.
Skicka en kommentar