Jag har bara en stilla undran. Kan det vara trevligt att vara så totalt destruktiv i sitt liv att man förstör alla möjligheter, alla chanser man har fått bara för att man måste framstå som den bästa av de bästa och får man inte det, så blir man destruktiv?
Kan det vara kul att sitta ensam utan vänner och bara ha konstiga, artificiella bloggkontakter som man egentligen inte alls känner?
Och helst ska man också förstöra för alla runt sig så att man garanterat inte känner sig alltför underlägsen.
Det är mycket synd om vissa människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar