Och där kom hönsen tillbaka...

Det är lite vanskligt att slumra till på eftermiddagen för det händer ju att mina drömmar igen får en massa tockar och höns i sig. På nätterna brukar jag vara förskonad. Då drömmer jag om sådant som ger mig bomull i bröstet dagen efter.
Men nu var det alltså en eftermiddagsslummer.

Där var de igen, en massa tockar och en och annan liten höna. De hade samlats framför ett hus med en massa flyttkartonger framför och stortocken stod som vanligt väl synlig.
-Ooooh, sade en liten höna! Har du sååå många böcker! Ja, du är ju så lärd, så lärd...
-Men här, sade stortocken, medan han sträckte på sig, här har jag dem som jag SJÄLV har skrivit. Det finns inte många kvar, men några...
- Jag har en hylla med dina böcker, sade en mager tocke, som såg rätt eländig ut.

- Har ni varit i kyrkan idag? frågade så stortocken sin fan club.
Jag var...ooooh bedrövelsers bedrövelse! Prästen, om man nu ska kalla honom präst, för han hade konstiga kläder, begrep ingenting...ALLT gjorde han fel...

Alla runt honom började gråta och tjuta vilt.
- Vad ska det bli av oss, vad ska det bli av oss? Och så får vi denna stor-stora Höna, som inte ens är kriiiisssten! Oh, Herre, förbarma dig över oss!
Och de sträckte sina armar mot höjden och grät tillsammans och höll vingarna om varandra, medan de bad sin Herre om hjälp.

I ena hörnet av gruppen stod en mycket fet tocke, som inte riktigt hängde med, utan tydligen undervisade några andra. Ett par tockar, som såg väldigt gamla och ja, man skulle kunna säga malätna ut,nickade instämmande. Den här tocken lyssnade egentligen inte på de andra utan viftade mest med vingarna och verkade mest förtjust i att prata själv.

- Hör ni! ropade så en av tockarna och alla stannade upp. Det är musik och några som kommer här utanför. De går i led och sjunger något. Konstiga tockar!
- Men titta de har röda fanor! Massor av röda fanor!
- Det måste vara någon som hör till DDR, sade stortocken... undrar vem det kan vara.

Den där fete tocken som hade viftat med vingarna hade blivit alldeles stel nu och stod blickstilla som om han var drabbad av blixten.

De röda fanorna var nu utanför tomten, och plötsligt skrek någon i ledet.
-Men titta vem som är där! Han den där fete, titta, vad gör han där?

Och den fete tocken började rusa iväg och sprang och sprang, och så hände något hemskt. När han hade kommit en bit bort sprack han! Puff! Han bara sprack!
Då vaknade jag alldeles kallsvettig, för man vill ju inte se någon spricka så där..
Men jag tänkte när jag var vaken att han kom säkert direkt till himlen...