En stängd telefon

Det var länge sedan vi hade kontakt, min gamle, gode vän Kjell, och jag. Någon gång under årens lopp har vi ringt varandra fastän kontakten var bruten, men nu var det länge sedan sist.
Vi träffades redan 1986 då vi arbetade tillsammans. Han var central ombudsman och jag var föreståndare för kortkurserna och lärare på den folkhögskola jag var anställd i Blekinge,och vi höll en kurs tillsammans.
Det blev ett ögonblickligt "klick" den gången så fort vi såg varandra. Jag minns ögonblicket. De var mitt i kursen när jag kom in i lokalen, för jag hade arbetat med annat först. Vi hade haft kontakt per telefon flera gånger, och jag tyckte att han var rätt så seg och omständlig. Men han var ny i jobbet, och jag var mera rutinerad. Han var den ende som jag jobbade  med på alla de kurser och konferenser jag höll, som har utmynnat i en privat kontakt efteråt.
 Jag minns så tydligt hur jag öppnade dörren och steg in i lokalen och mötte hans blick, och där fastnade vi för många år framöver!

Sedan följde år med umgänge och resor till varandra och år då vi inte hade någon kontakt. En tid som kom att vara i arton år.
Han ställde upp mycket för mig, hjälpte mig med flyttningar och trädgård och med saker i mitt hus som behövde fixas, och hjälpte mig sätta upp och ta ner lampor i våningen i Stockholm och med saker i lägenheten i Oskarshamn. Speciellt minns jag en gång när jag hade kört på en järnkant till grindarna i garaget i Flemingsberg och fått punktering, och ingen verkstad ville komma ut och hjälpa mig. Då kom han, som inte bodde så långt därifrån, och bytte däcket.
Vid mitt entledigande från Oskarshamns folkhögskola fanns han i bakgrunden  som sakkunnig. Detta betydde mycket ekonomiskt för mig, för det var en del som jag inte hade begripit själv att jag skulle tänka på och begära. Den sommaren tog han tio dagar av sin semester och sorterade i mitt förråd så att jag kunde sätta dit möbler och kartonger från Oskarshamnslägenheten när jag hade flyttat ner. Mitt hus var redan fullt!

Sista gången vi träffades var 2004, men den gången visste vi inte att det var sista gången.
Varför det inte blev något på riktigt? Vet inte. Det blev bara inte så.

Idag försökte jag ringa honom, men hans telefon var stängd. Jag kollade på personregistret.
Han hade avlidit för inte fullt en månad sedan.

Ett liv är slut. Blev det som han hade föreställt sig? Det tror jag inte, men det hade säkert många ljusa delar också.

Må han vila i frid! I mitt minne tacksamt bevarad.