tisdag 19 november 2013

Vad gör jag?

 
Ända sedan det där samtalet med den stängda telefonen har  jag känt mig totalt villrådig.
Jag är ju en sörjande, men ingen bryr sig om min sorg. Den finns inte, officiellt sett. Jag var någon som fanns i någons liv av och till i bortåt tjugo år, men nu lever inte den människan längre, och jag finns inte i hans liv.
De sista åren hade vi mycket sällan kontakt och nu var det länge sedan. Det hade kommit in andra människor i både mitt och hans liv. Fanns det någon när han dog? Men de åren vi hade tillsammans kan ju inte suddas ut. Han borde ha  skrivit att jag skulle meddelas när han hade dött. Hade han gjort det? Nej, det tror jag inte.
Eller han borde ha ringt mig när han visste att han var döende.
Trodde han inte att jag brydde mig? Jag har fått veta att han var sjuk, så det var ingen hastig död, efter vad jag förstår.

Hur kunde han bara lämna mig efter  så många år av vänskap i totalt ovetande om att han hade gått bort. Nästan en hel månad.
Jag ska skriva en lista på vilka som ska underrättas om min död.

När livet kärvade förr brukade jag alltid ringa honom. Vem ska jag ringa nu? Tänkte på en nära väninna, men så kom jag på att hon också var död. Så många är borta nu.

Jag har varit låst hela dagen. Bara orkat äta, sitta vid datorn och se på TV.
Jag är en sörjande utan en officiell sorg. Jag har förlorat  en vän, som varit mycket nära mig i livet. Han återkommer aldrig och kan aldrig ersättas.


3 kommentarer:

kyrksyster sa...

Tänker på sånt ibland. Vilka kommer mina barn att tänka på att ringa. Min faster dog för några år sedan. Jag har inte tidningen därifrån längre. Min bror fick av någon anledning tag i den flera månader senare och läste annonsen. Vi blev helt ställda. I synnerhet bror min som hade kontakt med henne då och då. Jag träffade henne med långa mellanrum.

Just nu funderar jag över vad som hänt med min granne - en 90-årig dam. Lägenheten är tömd såg jag häromdan. Vi pratade i trappan eller på gården ibland. Men inser att det var nog en månad sen jag såg henne. Lever hon? Kanske hon flyttat till "hemmet"...

nya tant lila sa...

Ja, det känns märkligt. Annonsen här hade stått i DN har jag fått veta, och jag har normalt inte prenumeration på rikstidningarna, men just nu har jag en fördelaktig sådan på SvD. Känner mig låst idag också.

LFL sa...

Det är svårt att säga något när man inte kommer på ord att säga det med.