Jag funderade på hur lång tid 6,5 år i ens liv egentligen är. Det är ju en del av ens arbetsliv som inte är så liten! Så länge var jag i Oskarshamn. Vissa saker saknar jag. Gudstjänsterna där, min lägenhet med balkongen, där jag brukade ha lila petunior som doftade så härligt, och där jag kunde sitta och se ut över villaträdgårdarna.
Men under de nio år som jag arbetade på annat håll, hade jag samtidigt en längtan hem till mitt hus i Blekinge. Jag kunde längta efter syrenerna när de blommade och hösten här. Det var värst i Stockholm där vi bodde på sjunde våningen, och jag minns en lång vår, då det regnade och regnade, och jag bara såg det vita höghuset framför mig, om jag inte gick ut på den inglasade balkongen, där det var fin utsikt. Jag tyckte att den våren var oändlig.
Även om jag kan känna längtan tillbaka när jag ser människor från en tidigare tillvaro i mitt liv, är jag ändå tacksam över att jag fick möjligheten att flytta hem och arbeta mina sista yrkesverksamma år här i Blekinge. Det har ju varit en mycket intressant tid med många studier vid universitetet och andra aktiviteter dessutom.
Inget ont utan att det har något gott med sig, heter det ju.
Utsikt från vår balkong i Flemingsberg. Akvarell av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar