Psykologi är intressant. Jag har aldrig studerat på universitetsnivå, däremot har jag läst pedagogik på universitetet, förutom på lärarhögskolan, och inlärning handlar också en hel del om psykologi.
Men jag har läst ganska många psykologiböcker ändå.
I en av dem läste jag om hur vi i upprepade mönster från vår barndom kunde förlamas i ett tillstånd där vi återupplevde rollen av att vara ett vanmäktigt barn styrd av de vuxna. Detta måste många i min generation ha problem med, kan man gissa, för under vår barndom var inte barnens egen vilja så viktig. Det var föräldrarna som bestämde över en.
En vanmäktig känsla får oss kanske att stanna i förhållanden och omständigheter som vi egentligen inte behöver vara kvar i.
Man kan känna sig både befriad och stark när man lämnar det man inte trivs med, och där man tycker att man på något sätt far illa eller blir respektlöst behandlad.
" Mig äger ingen" heter en känd bok. Den känslan är mycket viktig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar