Jag tror att jag med tiden har blivit mycket bra på (arbets)miljö.
Livet och olika miljöer har lärt mig, liksom mitt fackliga arbete och jobbet som rektor, och också detta att jag har råkat illa ut själv.
Det finns miljöer där uteslutning och mobbning på något sätt sitter i väggarna, och där man hela tiden har någon som man stänger ute på ett eller annat eller många sätt. Jag har märkt att i de miljöerna går man liksom runt och sniffar efter lämpligt offer. Om offret sedan försvinner, får man börja sniffningen på nytt för att hitta ett nytt. I de miljöerna råder garanterat tema med variationer.
Man kan, om man nu på något sätt har råkat bli den som ska vara utsatt, råka ut för de mest absurda saker. Som att man inte blir medbjuden på officiella fester, dit alla andra ska.
Särskilt minns jag en otroligt konstig historia i Oskarshamn efter mitt entledigande från rektorstjänsten. Jag var med i ett skånskt gille där som varje år hade en gåsfest. På hösten efter det att jag hade slutat såg jag fram emot denna och tänkte då återvända till stan. Jag var ju inte på kant med alla!
Men trots att jag var medlem fick jag ingen inbjudan. När jag kontaktade dem sade de att eftersom jag hade flyttat fick jag inte vara med. Då påpekade jag att jag ju var medlem och hade betalat medlemsavgiften- en mindre summa. Men nej, jag fick inte komma. Till slut kröp det fram att det fanns andra som inte skulle komma om jag kom dit! Trevliga människor, eller hur? Jag har i fjorton år undrat vad jag gjorde där uppe som var så hemskt, för jag begriper FORTFARANDE inte vad jag gjorde för fel!
Ja, den här trevliga föreningen ville till och med skicka tillbaka medlemsavgiften, om jag inte missminner mig var den 25 kronor.
Den fick de skänka till cancerfonden!
Det är klart att jag säkert har varit besvärlig många gånger genom min önskan att ha rent hus och min intolerans mot skitprat i korridorerna. Och ve den som bryter redan givna hierarkier!
Men det är inte så lätt att mobba mig. Som en väninna en gång sade
-Har de inte insett att det är lönlöst att försöka mobba dig?
Numera har jag lärt mig att mycket tidigt reagera på tydliga signaler och ge mig av. Det är nämligen inte värt att ta fighten om man kan undvika den. Jag vet med mig att jag är duktig i vissa avseenden och att detta är som ett rött skynke för dem som är gamla i gården när man kommer in i ett nytt sammanhang. Därmed är man utsatt.
När jag hör tongångar i likhet med att ingen tycker som du, du är helt ensam om att tycka detta i vår förening, i vårt parti. Då blir jag observant. Är den person som yttrar detta någon som har figurerat i mobbningssammanhang tidigare, då vet jag vad klockan är slagen. Här har vi troligen en mobbartyp, även om den människan inte alls är medveten om detta själv, eller avser att stöta ut någon.
Det är som med SD-folk. Det krävs en grund av svart-vitt tänkande och ett djupt rotat Dom och Vi- tänk för att kunna omfatta deras idéer.
Vissa saker ska man se upp med, och man ska snabbt ge sig ifrån sammanhang där det finns tendenser till uteslutning och mobbning i luften. Det är faktiskt många gånger bättre att fly än illa fäkta, som det heter. Människor som på något sätt sticker ut verkar ibland provokativa på omgivningen bara genom sin personlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar