Jag vill nog hävda att det är ett manligt och inte ett kvinnligt drag att jämt befinna sig i åsiktskrig på ett eller annat sätt.
Det är som om vissa män har gått in i en mental krigarroll, och det är genom denna roll som de får sitt syre.
Varför blev de inte gerillasoldater eller åtminstone yrkesmilitärer. De måste ju ha hamnat på fel plats i livet när de behöver ta ut sin stridslust mentalt på olika håll!
Och tänk vilka segrar de skulle ha vunnit om de hade haft samma ihärdighet i strid som de har i munhuggerier!
1 kommentar:
Ska inlägget uppfattas så att det är manligt att kriga för en åsikt, och kvinnligt att gräla om ingenting?
Hmm
Skicka en kommentar