Just nu går jag som i sirap i livet. Jag orkar ingenting. Och snart är det jul. Jag borde göra en massa saker för att uppfylla mina nedärvda, borgerliga förpliktelser inför högtiden.
Min mor kunde vara i blomsteraffären, komma hem mitt i natten och börja städa i källaren före jul. Vi tyckte inte att detta var så konstigt då. Det tycker jag nu.
Man kan ju liksom skala av julen, tänkte jag tidigare idag. Med mina kilon ska man undvika kakor, så jag bör inte baka, och de chokladkartonger som jag skulle ge bort har jag redan satt i mig. (tre stycken) En del har karaktär som en kråka, som jag förmodar saknar en sådan.
Jag borde ha plockat i ordning i stället för att äta choklad!
Nej, livet är låst just nu, eller rättare sagt det har gått i baklås.
Och ingen tycks bry sig om att jag sitter instängd här utan känsla av att kunna gå framåt.
Ingen verkar heller förstå att jag bara DRUNKNAR i alla ord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar