Igår låg han snällt i mitt knä medan jag försökte få bort några gamla fästingar som satt lite illa till under hakan . Han låg helt lugn utan att röra sig ur fläcken. Det skulle varit de gamla katterna! Skulle man klippa klorna på vår gamle hankatt fick man ta på sig en tjock kappa och handskar för att skydda sig, och sedan fick man svepa in katten i en filt så att bara ena tassen var framme för att han inte skulle klösa ner en helt.
Skulle de åka bil i buren, vilket de var ytterst vana vid då jag på den tiden hade dubbelt boende och åkte mellan Stockholm och Blekinge eller senare Oskarshamn och Blekinge, var det full cirkus. Först fick jag sätta fram buren (en stor bur) ett par dagar i förväg annars försvann de och var helt osynliga. När de väl kom i buren jamade de hela tiden och ömsom kräktes, ömsom kissade ner varandra, så det blev till att stanna med jämna mellanrum.
Bellman låter sig lugnt ledas in i buren, där han sedan kan sitta snällt i flera timmar. Möjligtvis jamar han lite alldeles i början av bilfärden, men sedan är han helt lugn.
Han har aldrig varit ute på natten. De andra kom och gick som de ville. På vintern är han innekatt, och på sommaren är han bara ute några timmar mitt på dagen.
För några år sedan hade jag en kväll en gäst som råkade öppna dörren till uteplatsen och vips var katten ute. Det var mörkt, och han hade aldrig varit ute i mörker förr. Men det tog inte många minuter förrän han satt på fönsterblecket och ville komma in igen.
Det enda problemet med honom (frånsett sönderrivna tapeter) är att han inte låter mig vara i fred. Hans vänlighet är inte så trevlig på morgonen när jag vill sova, och han står vid mitt huvud och spinner, och jag känner en kall nos på underarmen och får en slick på min arm. Detta trots att det alltid finns torrfoder framme.
Men det kan man bortse ifrån med tanke på hur lätt han är att ha hand om i övrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar