När jag satt där i Skara domkyrka, byggd under medeltiden och Sveriges äldsta domkyrka, kom jag att tänka på Lucia ur ett annat perspektiv. Denna kvinna från Syrakusa i Italien gav, enligt traditionen, sitt liv för den kristna tron. Hon ville enbart tillhöra Jesus – ingen annan. För henne var den korsfäste och uppståndne Kristus allt. Sådana kvinnor (och män) behöver vi.
Ovanstående står att läsa på biskop Åke Bonniers blogg om hans luciafirande. Jag tycker illa om att säga negativa saker om människors positiva upplevelser, men nu har det ju gått några dagar.
Är jag dum? Har jag fel glasögon på mig?
För mig är det förskräckligt att enbart framställa Lucia som någon som gav sitt liv för sin kristna tro. Visst, det blev ju följden, men hur kan man bortse från hennes förnedring där hon skulle åka iväg för att leva som prostituerad när hon inte ville gifta sig med en icke-kristen man? Hon lär ju dessutom ha avgett kyskhetslöfte redan mycket tidigt.
Lucia blev brutalt mördad, och Åke Bonnier tycker att vi behöver fler sådana kvinnor - och män!
Är det brist på empati? Eller tror han att han har sett ett skådespel med dramatisk bakgrund ungefär som en opera?
Jag skräms av detta! För detta är för mig en avskärmad kristendom, en distanserad, sentimental, ytlig kristendom utan djup, insikt och allvar! Och så är den så klart FIN med fina människor med fina känslor som alla borde ha! Hoppas jag har fel!
Hängivenhet? Kristus är ingen avgud som ska dyrkas! Han är ett väsen som ska tränga in i djupet av våra hjärtan för att vi ska verka utåt för världens frälsning genom honom.
Kanske borde det vara krav på anställda att de ska vara människor som inte enbart har levt på finrummens tjocka mattor, för så kan det ju vara, eller hur?
6 kommentarer:
Det är din förmåga att, som här, finna nya infallsvinklar än de vanliga, som gör dig så intressant.
Vägran att dyrka kejsaren som en gud, var dock den vanligaste orsaken till martyrernas död under förföljelsetiden. Och allra värst var det under Lucias korta levnad under de första åren av 300-talet. Hon skiljer sig dock från de andra martyrernapå så sätt att hon inte dömdes till döden av någon laglig domstol, utan blev brutalt mördad utan någon föregående rättegång.
Hon hade ställts inför valet att gifta sig och leva med en man, som skulle tvinga henne att dyrka kejsaren som en gud, eller leva som prostituerad. Enligt källorna hade hon själv valt det senare alternativet. Det är väl inte alldeles självklart att det verkligen var det sämsta alternativet? Kanske hoppades hon att Jesus skulle rädda henne från bordellen?
Det berättas att det var en mycket kall vinterdag och att vagnen, som skulle ta henne till bordellen frös fast i de vattenfyllda hjulspåren medan kusken och hans medhjälpare rumlade om på krogen. I ilskan över detta mördade de henne.
Detta är en sak, som kyrkan inte så gärna talar om idag, eftersom de prostituerade alltid har varit de mest föraktade, och äktenskapet - hur dåligt det än må vara - alltid framställs som ett bättre alternativ
Det är väl också lite märkligt att hon firas som de blindas - och inte som de prostituerades - skyddshelgon. Är de så förtappade, så att de inte behöver något skyddshelgon?
Jaha, så det är smickrets väg idag...
Lucia rev ju, enligt legenden, ut sina ögon och skickade dem till sin trolovade, men fick nya, ännu vackrare ögon av Gud.
Lucia är också skyddshelgon för prostituerade, men bara för dem som har ångrat sig.
Annars vore det kanske för bra!
För övrigt tycker väl de flesta att en kvinna som har så lite respekt för den kropp som Gud har gett henne att hon själv låter sig säljas inte är så mycket att högakta. Sexuallivet är ingen handelsvara! Använder man sex för att tjäna pengar i stället för att uttrycka kärlek med är detta väl knappast något som man kan högakta.
1) Det är ingen smickrets väg, utan vad jag sagt från första början, och flera gånger därefter. Ditt minne är tydligen väldigt selektivt...
2) Det finns flera Lucia-legender. Det är inte troligt att hon själv rev ur sina ögon och skickade till sin trolovoade. Vilket går dåligt ihop med hennes kyskhetslöfte. Att de försökte bränna henne på bål, men att lågorna inte skadade henne är väl typiskt för en del överdrivna helgonlegender.Den berättelse, som jag har återgivit, har jag läst i en bok, vill minnas att det var Helgonkalendern, som dock har en viss officiell status.
Den säger att de, som skulle transportera henne till bordellen, stack ut hennes ögon, innan de mördade henne genom att sticka ett svärd genom hennes hals. De kan väl ha stuckit henne i magen också.
Att hon hade valt att tjäna pengar på sin kropp, är helt fel. De pengarna hade nog bordellägaren tagit hand om. Och i hennes fall kan du nog se det äktenskap, som hon vägrade ingå, som en form av prostitution. Ett val mellan "pest och kolera". Jo, hon är tydligen skyddshelgon för ångerfulla prostituerade också.
De kristna martyrer, som ställdes inför domstol, hade bara behövt avsäga sig Kristus och lovat att dyrka kejsaren som en gud, så hade de blivit frikända. Varför valde så många döden?
På den tiden ansågs synd mot första budet, "Du skall inga andra gudar hava..." som den värsta av alla synder.
Jag har inte påstått att Lucia valde att tjäna pengar på sin kropp. Detta gällde de som är prostituerade.
Även om vi inte kan veta säkert vad som är sant om Sankta Lucia, och kanske lutar åt den ena eller den andra legenden, så är vi tydligen överens om att kyrkans bild av Lucia är ytlig och klichéartad.
Förnäm överklassdam som gav sitt liv för Kristus, när hon snarare vill LEVA med och för Kristus, och ha just ett sådant förhållande till honom, som du skriver att alla ska ha.
Jag undrar om inte Bonnier blandar ihop Lucia med Maximilian Kolbe, som gav sitt liv för en medfånge i koncentrationslägret. Han uppfyllde verkligen kravet att "göra något för andra".
Hur mycket Lucia hann "göra för andra" under sitt korta liv, vet vi inte, även om legenden säger att hon gav hemgiften till de fattiga. Men legenderna berättar också om hur ofantligt mycket hon har gjort "för andra" efter sin död, det ena undret efter det andra.
Hon tycks ha varit uppvuxen i ett relativt välbärgat hem, som dock drabbats av svåra olyckor (t.ex. faderns bortgång), och hennes eget liv slutade ju mycket tragiskt, förnedrad och brutalt mördad.
Hennes popularitet som helgon, som kom mycket tidigt, kan bero på att de som började dyrka henne, visste vad som hade hänt och kanske delvis kände igen sig själva och beundrade henne för hennes starka tro. Oavsett vilka konsekvenserna blev för henne själv, vek hon inte från Kristus.
Skicka en kommentar