Vad gör dessa författare för att bli utgivna? Inte tror då jag att de skriver bättre än vad jag själv gör, men jag har inte lyckats få något förlag att nappa på saker jag har skrivit. Och så är det för många. Har de kontakter? Sticker de ut? Kan man sticka ut i dessa drivor av deckare?
Jag har inte försökt så där jättemånga gånger, men nog är det tillräckligt många för att jag ska tappa modet och bli missmodig. Det här går nog inte! Men det kunde ju vara trevligt om förlagen hade orkat läsa manusen, för ibland är sidorna så orörda, så orörda. Blir kanske upptäckt efter min död...
Nåväl, jag läser vidare i Gondol och då står det så här om den efterlängtade deckaren
"I en ihjälskjuten björns mage finner man en tumme från en människa. En tid senare hittas en kvinna huggen till döds i sin lägenhet. På sovrumsväggen har någon skrivit HORA med stora svarta bokstäver." (----)
Ja, det verkar ju högintellektuellt och analytiskt. Säkert mycket bättre än mina psykologiska romaner om relationer mellan människor, byggda på ett långt livs erfarenheter och studier.
Men det är kanske som motvikt mot en liten död falkfamilj, Allsång på Skansen och fotbollen?
2 kommentarer:
Det är nog så enkelt som att förlagen ger ut de böcker de räknar med ska sälja. Deckare säljer.
För mig är det helt ofattbart att någon ger ut Mons Kallentofts smörja. Storyn är dålig, faktafelen är legio och Kallentofts svenska är urusel. Språket är torftigt samtidigt som han är otroligt pratig. Böckerna skulle med fördel kunna halveras. Förutsatt att någon kunde hjälpa honom att få ordning på dem, annars bör de inte ges ut alls.
Åsa Larsson är mycket bättre även om jag inte blev särskilt förtjust i "Till offer åt Molok".
Skriv du lugnt vidare. Även om jag förstår känslan av att få något UTGIVET kanske du lika gärna kan publicera din bok på nätet?
Mons Kallentoft känner jag inte till. Och jag måste erkänna att jag inte har läst Åsa Larssons böcker, för jag läser inte deckare. Det enda jag ser/läser i den genren är "Morden i Midsomer". Jag plöjde Agatha Christie i tonåren och fick liksom kvoten fylld.
När det gäller manusen hämtar jag andan, ändrar lite och försöker igen. Men jag skickar alltid bara till ett par förlag åt gången. Jo, man skulle kunna lägga ut på nätet, fast det ger ju inga pengar. Jag har skrivit så mycket gratis i mitt liv; massor av debattartiklar, kortnoveller och annat i tidskrifter för skrivarklubbar. Det skulle ju vara kul om man någon gång tjänade lite på det skrivna.
Skicka en kommentar