Nu ska jag berätta en helt sann historia som utspelade sig ungefär i mitten av 1990-talet när jag var rektor på Oskarshamns folkhögskola. På den tiden var jag aktiv inom S och kyrkopolitiker. Detta sågs inte med blida ögon av några i styrelsen, vilka var moderater, och inte heller av skolans grundare, som var supermoderat! Han var gammal, men höll sin hand över skolan, trots att han lämnat rektorsskapet för många år sedan. Han var dessutom präst, ja till och med prost.
Nu skulle Mona Sahlin komma till skolan. Socialdemokraterna hade hyrt lokal och även inbjudit anställda och elever. Det normala var att sådana tillställningar hölls i vårt kapell, tillika aula. Man ställde undan triptyken med Kristus och stängde den.
Men då hände något mycket anmärkningsvärt. Grundaren ringde sekreteraren och var mycket upprörd. Sedan ringde han vice ordföranden, också moderat, och fortsatte sin upprördhet.
- Inga sossar i kapellet! var budskapet.
Vice ordföranden kom upp till skolan och beordrade mig att ändra lokalen till gymnastiksalen i stället! Och så skedde! Vad skulle jag, som var underställd styrelsen, göra?
Ja, fråga mig om jag var glad, när jag några år senare, fick lämna den rektorstjänsten med fallskärm! Sjuka miljöer växer ingen i!
Det hjälpte inte att grundaren senare genom ett slaganfall (hjärnblödning?) förlorade talförmågan, för det fanns andra som kunde tala!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar