Det har hänt att jag också har stuckit in mitt huvud där, men endast för att på nytt konstatera att där kan man inte vara med skinnet i behåll om man inte jamsar med och säger "Ja, Fader D." "Du är så klok, Fader D." etcetera.
Om man säger sanningen, nämligen att det verkar vara en skock frustrerade människor som har hamnat där, och som tycks finna någon sorts anonym identitet i att tillsammans kasta skit på andra människor i "sann" kristen anda.
Män som förlorat sin manlighet, kan man misstänka.(Och kanske deras fruar?) Präster som inte fått de framgångar i ämbetet som de hade hoppats.
Då blir man en klagomur.
Men vad gör de människor där, som hör till de grupper som häcklas och hånas? Ta och dra därifrån! Mobbare suger ut sina offer.
De högljuddas tid där är snart förbi. Det hjälper inte att skaffa unga fruar, man är lika gammal själv i alla fall.
Och många av dem som skriver bakom sina svarta huvor är nog redan pensionerade.
Bygg på det du tror på! Med de här människorna kommer man ingen vart! De är nämligen totalt förstockade i vissa frågor.
Och vilka är de i den anonyma, underjordiska (?) kyrkan? Jag såg någon stolle skriva om en sådan för ett par år sedan.
Den finns kanske, vem vet? Den drivs kanske till och med i de hemliga brödrasällskapen? Vem vet vad som förekommer där? En dag kanske det görs en revolt mot Anders Wejryd.
Hemska (?) tanke!?
Deras agerande är nog så långt från det kristna budskapet som man kan komma. Kristendom sitter inte i några utplockade ord i trycksvärta, tagna ur sitt egentliga sammanhang och anpassade till en annan tid. Kristendomen sitter i helheten. Alla kan väl inte lida av Aspergers syndrom?
Herre förbarme dig över oss! Och över dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar