torsdag 5 juli 2012

Att skilja på sak och sak

En god vän till mig i det förflutna gick på AA-möten. Från början var han tvångsrekryterad dit, för han hade åkt fast för rattfylla. Sedan fortsatte han liksom av bara farten i många år, och så höll han sig nykter de dagarna.
Jag har aldrig varit på ett sådant möte, men de verkade lite "sjuka", tyckte jag, efter vad han berättade. Tydligen hälsade de på varandra genom att säga sitt namn och berätta att de var en alkoholist.
Tala om hjärntvätt! Det hjälpte säkert på många, dock icke på min vän. Nu är det många år sedan, och det är ju möjligt att mötena har ändrats.
Men en sak fastnade jag för i det han berättade, som verkade ytterst vettig. Och det var att de skulle lära sig (minns inte exakt ordalydelse) att skilja på det de kunde påverka och det de inte kunde påverka. Så klokt, och så svårt!

De där AA-mötena var väl för honom ungefär som Aftonbladets viktklubb är för mig. Kom med för två år sedan ungefär, då min dotter tröttnade på mitt tjat om vikten, anmälde mig och betalade avgiften. Så jag ställdes inför fullbordat faktum. Eftersom hon betalade lyckades jag faktiskt, av hänsyn till detta, gå ner ca sju kilon. Sedan började jag själv betala, och nu är det katastrof.
Jag kan nog jämföras med en alkoholist som super mellan mötena. Just nu känns det väldigt hopplöst.

Det är svårt det där att inse att man kan påverka saker själv. Riktigt svårt ibland.
Och jag tänker att om jag verkligen får in i huvudet att det som slinker ner i magen kommer ut och sätter sig under huden, då först kan jag ta kontrollen över min vikt. Och förändringar börjar inte hela tiden i morgon utan IDAG.

Idag har jag haft en jättetrevlig dag med Skrivarklubben här i Blekinge. Vi hade guidning i Karlshamn, åt på restaurang, fick höra en intressant föreläsning om Alice Tegnér och tittade på Sjöfartsmuséet. Sedan avslutade vi med kaffe nere vid havet.

Jag gillar det folket. De har själ. Det känns alltid så befriande att träffa människor som inte ägnar sitt liv åt yttre prylar utan åt inre växt. Då trivs jag!




2 kommentarer:

kyrksyster sa...

Har du läst PO Enqvists memoarer? Ett sorts liv eller nåt sånt heter den. Han går hårt åt AA mfl som sekter.
Jag skrev ett inlägg när jag läst boken. Någon anmälde det och det togs bort av AB:s moderator.Helt obegripligt, men tydligen får man inte ifrågasätta de här sektliknande nykterhetsrörelserna.
Kanske viktklubbarna också är sekter?

nya tant lila sa...

Nej, jag har inte läst hans memoarer. Men vad jag upplevde var att min vän tappade självförtroendet. Tänk att intala sig själv
-Jag heter NN, och jag är alkoholist!
Fruktansvärt!
Viktklubben är nog bra om man brukar allvar, men jag är lite slarvig där.
Och man slipper säga
-Jag heter NN, och jag är en tjockis!
Nu har jag faktiskt långt ifrån varit överviktig hela mitt liv. Jag var ytterst slank som yngre.
Farligt, för man bär liksom den identiteten med sig, precis som man inte fattar när man faktiskt är gammal.