Inte kan man minnas så fel!
Var tvungen att titta på "vigselgudstjänst" i psalmboken, och det stod så här
-Jag, NN, tar dig, NN, nu till min hustru (man) att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.
eller
NN, jag vill älska dig
dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills döden skiljer oss åt.
Det är väl klart att det där sista med "vill älska" kanske ses som en viljeyttring i stället för ett absolut löfte. Eller?
Hur kan det annars komma sig att inte ens prästerna själva ser något hinder i att gifta sig gång på gång...?
Apropå synder!
1 kommentar:
När så mycket distraherar så att man får svårt att koncentrera sig på hoppet, ska vi då sänka ribban till den nivå som vi faktiskt klarar?
Eller med andra ord: Vad är idealen till för, om inte för att påminna oss om att vi kan bättre?
Eller med andra ord: Är varje misslyckande en så svår katastrof att vi måste dölja det genom att sänka ribban?
Säger inte läran om Guds försyn "Inget ont som inte för något gott med sig"? Det är väl inte alltid så att det goda uppväger det onda, men ibland kan det vara så!
Vi har inte längre en kultur, som är ägnad att främja livslånga relationer. Tvärtom uppmanas dagens unga att "prova på" både det ena och det andra - både den ena och den andra, innan de gifter sig.
Skicka en kommentar