Vad som bekymrar mig är att kommentarerna är så inskränkta. Men det är väl som det sägs att idag är det oftast inte landets intelligentia som är präster. De finns på annat håll i arbetslivet.
Fast en viss ödmjukhet kunde de kanske ha även om de är rätt så korkade, kan man tycka. Jag menar de måste väl ha lärt sig att man ska vara ödmjuk!? Och inte alltid tro att man har hela sanningen.
En del av de här prästernas kommentarer är ytterst osmakliga. Jag glömmer aldrig när en kvinna, som kallar sig Prästänka, ondgjorde sig över att präster var ute och extraknäckade. Då gick någon som kallar sig "Präst på åskådarbänken" in och svarade henne att hon väl var avundsjuk för att hennes man var död!
Jo, detta är sant! Visst tror man inte det?
Jag har ju tidigare jobbat med en del yngre präster, och ja, det fanns en hel del övrigt att önska i deras tankeförmåga, som jag upplevde det!
Frånsett det känns det rätt så döfött när man har slagit huvudet i väggen, och folk inte ens verkar vilja begripa det man skriver.
De där tankarna på att sticka, sälja av allt, och ge sig av dyker upp ibland. Det är bara det att det är så skönt i trädgården, och i skogen tvärs över vägen. Och nära och bra till allt- ja, utom till stan förstås.
Men, det tål kanske att tänka på att man kan välja ett annat liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar