Det är verkligen inte bara i lägenheter som man kan bli störd av grannarna.
I huset mittemot mitt finns en veritabel skrik-Lisa, en unge som alltid, alltid ger upp hemska tjut.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra åt detta, för hon stör enormt mycket. Och inte vet jag vad familjen heter heller, för de bor på nästa gata. Häcken är hög så man kan inte bara prata över den, men tyvärr är den alltså inte ljudisolerande.
Om jag någon gång försöker vila på eftermiddagen kan jag räkna med att jag förr eller senare väcks av ett illtjut iiii iiihhh!
Tror att barnet är mellan 8-10 år och så länge jag minns har hon låtit på det sättet. Hon är inte döv utan pratar fullständigt normalt.
Vad gör man? Har du något råd?
13 kommentarer:
Jag förstår dig sååå väl. På det förra stället vi bodde fanns det två skriklisor. Ettrigast var den lilla (3-4 år). Det var bara rena illtjuten utan någon som helst (synbar) anledning. Och föräldrarna gjorde ingenting... Inte blev det roligare av att de byggt hus och flyttat in på en tomt som tidigare, före vårt köp, hade styckats av från vår tomt. Där var så fint innan de byggde. :-(
Där vi bor nu finns också skriklisor. De är 5 och 8,5 år. Mamman försöker hålla ordning på dem men lyckas inte alltid. Och är pappan hemma försöker hon inte ens. Han är själv en skriklisa (eller brölgubbe, får man väl säga) som låter ännu värre än ungarna. Dessbättre är han inte hemma så mycket. Säga till kan man inte heller. Pappan har omvittnat kort stubin och är dömd för misshandel med hjälp av baseballträ...
Så - tyvärr har jag inga goda råd att ge men känner med dig. I går ville jag bara flytta ut i skogen och ha tre mil till närmsta granne.
Ja, visst är det hemskt! Och inte är det konstigt att ungarna skriker i skolan sedan när de får vråla och tjuta hemma utan gränser!
De döva skriker inte.
Andra problem kanske.
Inte mycket att sätta emot om ungarna bestämmer sig för att skrika.
Enda är att se till att fönster och dörrar är stängda.
Jodå Vally, jag hade två dövstumma kamrater som barn, och de skrek med konstiga ljud.
Det hjälper inte att stänga dörrar och fönster. Jag vaknar av vrålen, trots att fönsterna är stängda!
Uttryckte mej oklart.
Vad föräldrarna kan göra är att se till att ungen skriker innanför väggarna. Som när min man och jag pratar ibland. Då ser jag till att fönster och dörrar är stängda.
;-)
Det hörs nog ut.Men ungen är i trädgården och härjar.
Ett litet påpekande bara.
Man talar inte om att vara dövstum.
Det vet jag inget om Vally. Så sade man när jag var barn.
Har du inte träffat någon hörselskadad sedan du var barn?
Jo, många, men inte någon uppvuxen som var född döv.
I dag används inte ens begreppet döv så ofta. Man talar om hörselskadade.
Dövstum är föråldrat och ett förnedrande och kränkande uttryck.
En dövstum skriker ju inte.
Jag tycker att allt detta är viktigt att poängtera.
Var glad åt din goda hörsel.
:-)
Hörselskadad och döv är inte samma sak för mig språkligt sett. Mina kamrater skrek eller tjöt med höga ljud. Vi bodde i stort sett grannar.
Min hörsel vet jag inget om än. Vi har åldersdövhet i släkten.
Just nu tycker jag att alla talar otydligt. Det är kanske ett varningstecken.
Själv kan jag, efter att ha stympats på båda öronen vid åttaårsålder, inte längre lyssna på musik eller delta i ett samtal eller höra vad kassörer och servicfolk säger. Pianotonerna flyter ihop när jag klinkar. Jag får vara glad ändå. Egentligen är jag väldigt besviken.
Så du förstår att jag delvis pratar för varan.
Faktiskt har jag skrivit till politikerna och frågat vad de gör åt detta, som beror på dåtidens klumpia behandlingsmetoder. De hänvisar till Försäkringskassan.
Haha!
Skicka en kommentar